Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 3

llvarjehanda. Vidskepelse hos allmogen. Från Töreboda skritver en korresp. till Red.: Många äro de som tro, att vidskepelsen äfven på landsbygden numera är utrotad eller nära utdöd och medgitvas måste, att de sista decennierna gitvit hårda stötar åt vidskepelsen och vantron; men det oaktadt finnes mången hos hvilken desamma äro lifaktiga. Detta dock ej allenast bland sjelfva bönderna, ty jag har tunnit, att vidskepelse äfven finnes hos personer med bildning. En sådan man hår på platsen berättade mig följande tilldragelse, som han fullt och fast trodde: Min fader var egare af ett helt mantal i Walle härad. Eno bonde, som hette Jakob, egde blott 1 mt), men erhöll hvarje år mera spanmål än min far. Orsaken härtill var den, att Jakob hade tomtegubbar, som, sedan min far och andra inbergat skörden, togo mycket säd från dem och inburo den på Jakobs loge, der de uttröskade säden och inburo densamma i sin egares magasin. Hvarje afton jag var ute, hörde jag dem tröska på logen; blott då jag gick kunde jag tydligt höra dem, men om jag stannade för att kunna lyssna bättre, då upphörde de med arbetet; gick man till logen, syntes eller hördes intet. En afton, då jag hemkom något lifvad, gick jag förbi Jakobs ladugård och fick der se en liten gubbe, som tycktes vara knappt 3 fot lång, iklädd grå tröja, grå byxor och röd toppmössa. Han gick ej ur vägen, hvarföre jag sade: gå ur vägen din lille byting! Tomten svarade: Ga ur vägen för dig? I hast blef tomten så stor, att han räckte upp till ladugårdstaket och fattade mig i kragen samt kastade mig högt i luften, hvarefter jag nedfö:l på den plats, der kreatursspillningen var lagd och i