Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 3

astnade här, så att jag genom rop måste tillkalla nig hjelp för att komma lös. Som tomtarne voro litiga och skaffade sin egare rikedom, måste de naurligtvis hafva lön. Denna bestod af grå tröja, grå yxor, röd toppmössa, smörgåsar och några skilling, vilket skulle betalas hvarje julafton. Uraktlät man tt gifva dem lönen, efterhörde de tjenst hos någon nnan och då kommo de hufvudsakligen att draga från sin förre egare, hvarigenom han ovilkorligen kulle blifva utfattig. En mästare uti ett yrke, hvilken äfven åhört erättelsen och af hvilken jag trodde få höra åtmintone ett tvifvel uttalas, berättade sig ha erfarit ungefär detsamma. Då den förstnämnde omtalade, att jakob äfven hade mera mjölk och smör än andra, örklarade den senare, att mannen äfven måste egt njölkharar. Han förklarade då, huru dessa undervara väsen tillverkas: Han tager 3 utslitna tvagor, ; gamla disktrasor, 3 trästickor, som varit itända i )åda ändarne och sammanbinder dessa saker med le första trådarne af varpen efter en väf. Detta lir nu ett lefvande väsen och kallas mjölkhare. Alla kor, som finnas i närheten, blifva nu hårdt mjolkade, till och med så, att blod utsugas. Egarens mjölkbunkar blifva nu fyllda, men såväl mjölken som det smör man deraf tillverkar blir blandadt med blod; detta synes icke och kan endast upptäckas genom att skära ett kors i varan. Härtill skall användas en knif, som blifvit färdigsmidd på 3 Thorsdagsaftnar och då man med denna korsat i mjölken eller smöret, ser man blod och trasor. — Dylika berättelser tros ännu af allmogen och äfven af andra såsom jag förut sagt, och många, Som blifva misstrodda att hafva tomtgubbar eller mjölkharar, få härför uppbära mycket obehag. Det unga Kina. Att det i vår tid råder en rastlös stratvan efter utveckling torde lika litet kunna förnekas, som att det hutvudsakligen äri materiel riktning denna sträfvan går och mest inom det rent praktiska området som denna utveckling ernås i högre grad än under någon föregående tid. Äfven de orientaliska folk som i årtusenden innebaft samma grad och art af kultur, den de afundsjukt velat behålla för sig sjelfva och den de sjelfbelätet ansett för den enda värdigt motsvarande det namnet, synas nu vara fattade af samma rörelse, samma utvecklingsifver som i nyssnämnde riktning gör sig gällande bland de vesterländska folken. De ha upphört att anse dessa för barbarer, derföre att deras kultur varit helt olika den österländska kulturen, de synas till och med ha förlorat tron på denna senares öfverlägsenhet och af denna anledning ha för afsigt att genom uppblandning med nya elementer från den vesterländska civilisationen ingjuta ny kraft i de mångtusenåriga, stelnade formerna. Japan är utan tvifvel den asiatiska stat som för närvarande visar mesta ifvern efter delaktighet i den europeiska civilisationen, men äfven i Kina röjes samma sträfvan. Den yttring deraf som senast bekantgjorts består i en ganska egendomlig plan, uppgjord af en kines vid namn Yung Wing, hvilken erhällit sin uppfostran i Yale-kollegiet i Förenta Staterna. Denna plan går ut på att en mängd kinesiska ynglingar skola sändas till Amerika för att der u, pfostras på kinesiska regeringens bekostnad. Yung Wing har visserligen haft någon svårighet att vinna de kinesiska myndigheterna för sitt förslag, menhan säges slutligen ha haft framgång, och planen är nn så lårgt framskriden att den första uppsättningen af ynglingar denna sommar skola sändas från Kina till Förenta Staterna. De ha redan blifvit utvalda och förberedas nu till affärden till Shangai. Nödiga tjenstemän ha utnämnts af kinesiska regeringen för att ättolja dem, ocu en betydande fond har afsetts till deras underbåll. Denna fond säges uppgå till mer än två millioner spanska piaster. Hutvuddragen af den ifrågavarande planen äro följande: Kinesiska regeringen skall hva je år under fem på hvarandra följande år utvälja tretio gossar, eller inalles 150, utan åtskilnad i rang och efter anställdt taflingsprof. De få ej vara aldre än fjorton år då de inträda i den förberedande skolan i Shanghai eller andra skolor som hädanefter kunna aomma att inrättas. Den kinesiska uppfostran skall vara gjord så grundligt som möjligt innan de afsandas till Fö renta Staterna. Alla utgifter för deras litsuppehalle och upptostran i de förberedande skolorna och sedermera i Förenta Staterna skola bekostas af kinesiska regeringen. En bildad inföding af hög rang skall utses till instruktör för hvarje års uppsättning af dylika ynglingar, och han skall åtfölja dem till Förenta Staterna och qvarstanna hos dem. Honom skall aligga att undervisa dem i kinesiska språket och litteraturen under det de äro i Förenta Sisaterna. De skola fulltölja sina studier i tolf år, och efter denna tid tillåtas de ej att qvarstanna i Amerika, liksom de ej heller få inträda i några privata sysselsättningar. Hvarje student anses itran början såsom varande i kinesiska regeringens tjenst. En bestämd rang är i beredskap tör honom etter fullbordandet af hans uppfostran och vid sin återkomst inträder han omedelbart i statens tjenst. I handelse föräldrarne till någon af studenterna äro i små omständigheter, skall en viss ersättning betalas till dem af regeringen. Studenterna tillåtas ej att skilja sig från sin kinesiska nationalitet och bli naturaliserade medborgare i Förenta Staterna. Ett försök tros komma att göras att för en del af studenterna utverka tillträde till militärskolan i West Poiut och sjöskolan i Annapolis. De amerikanare som bosatt sig i Kina — isynnerhet de i Shanghai — äro högst gynnsamt stämde för Yung Wings företag, hvilket de tro komma att göra deras stälining säkrare och sätta dem på bättre tot med kineserna.