Göteborgsposten – 17 juli 1872, sida 1

22 ORMAR ASAAAAAAmm — för den närvarande regeringens goda insigter och afsigtor får ej hindra att man tager sina törsigtighetsmått i afseende på de efterträdare, som händelserna kunna komma att gilva åt Thiers. Man uttrycker oförbehållsamt sina skrupler att lemna så mycket penningar i en kassakista, hvartill hr Gambetta eller kanske hr Tolain snart skall ha nyckeln. För det radikala partiet, hvars röster väga mera i valurnan än dess subskription vid låneluckan, äro alla sådana försigtighetsmått naturligtris någonting mycket -opatriotiskt, och detta, jag fruktar det, mindre för utsigten att så fort som möjligt få bort nationaltörsamlingen. Ågitationen för upplösningen af denna börjar taga ny fart och skall sannolikt snart leda till målet och Frankrike inträda i en ny phas af sin revolutionshistoria, hvars utgång ingen dödlig nu kan förutse, men som avärligen i någon händelse kan få en fredlig lösning. Några förändringar ba nyligen egt rum inom tidningsverlden, hvilka ha en viss betydelse. Journal des Debats, den erkändt första af de franska tidningarne, har omsider efter mycket och långvarigt vacklande brutit med sina gamla orlanistiska förbindelser, och tre af dess förnämsta medarbetare St. Marc Girardin, Dufeuille och Andre Leo (den sistnämnde författare till de mycket berömda Versaillerbrefven) ha icke kunnat förmå sig att följa med på den nya republikanska kursen, utan inträdt i Hervås Journal de Paris, som snart skall bli gamla Dåbats en farlig konkurrent. Man ser redan en betydlig skilnad i Debats bållning efter denna frontförändring, hvilken hufvudsakligast genomdrifvits genom inflytandot af Seine-prefekten Leon Say, som. är en af tidningens största aktie-egare, men likväl är det ej så farligt med dess neo-republikenism som mången vill göra af det. Ceneuren — ty det finnes en censur i Frankrike for offentliggörande af bilder af alla slag — har i dag t. ex. funnit sig föranlåten att förbjuda en karrikatyr i en at småtidningarne framställande hr Baptist, Dåbats hufvudredaktör, borstande Gambettas stöflor. I en annan stor tidning har också en förändring försiggått. Det är Temps, hvars gamla hufvudredaktör, uppledsen vid den närvarande politiken och verldens gång i allmänhet, dragit sig tillbaka. Nefftzer är på samma gång en stor sabriksegare och vistas för närvarande i England för industriela ändawål. — En tredje förändring är att ÅArsene Houssaye, den bekante romanförtattaren sålt Oazette de Paris, en tidning som var anlagd på att bli någonting riktigt storartadt, men som af allmanheten blifvit upptagen med ganska märkbar köld. Dueller antingen mellan journalister inbördes eller der de i allt fall utgöra den ena parten höra fortfarande till ordovingen för dagen. Den sista egde rum för ett par dagar sedan mellan Gaulois referent i kammaren, hr Francis Aubert, och representanten Tirard, en rik f. d. köpman i Paris och fordom maire i 2:dra arrondissementet. Hr Aubert hade skämtsamt men något närgånget uppdragit en parallel mellan den yttersta högerns och yttersta vensterns yttre prydlighet och särskildt framhållit hurusom den senare i afseende på sitt linne visade sig något tvetydig. Istället för att genom att iföra sig en ren skjorta om dagen komma belackaren på skam, visade hr Tirard sin missbelåtenhet öfver omdömet genom en kontra-förolämpning, som ledde till duellen. Han fick ett värjstyng i axeln men är utan fara. Rouher har de begge sista dagarne sökt att taga till ordet i nationalförsamlingen, men venstern har genast börjat med ett sådant oväsen att han måste lemna tribunen. Man märker icke att man härigenom just gör honom den bästa tjensten. Vid sitt inträde i kammaren hade Rouber emot sig nästan alla dess medlemmar, men af indignation öfver vensterns uppförande börjar nu högern att taga hans parti. Venstera bygger honom på detta sätt en piedestal, hvarifrån den kanske senare skall få svårt att störta ner bonom. Man håller på att döpa om namnen på gatorna i Paris. Inga gator eller allmänna platser skola vidare bära namn efter lefvande personer. Avenue de IImpratrice blir helt enkelt Avenue du bois de Boulogne. Hvad namn rue du 4 September skall tå är ännu ej afgjordt; det vore så godt att antaga det förslag som framställts af en vid densamma boende person, som förargades öfver att beböfva göra om sina visitkort, att nemligen kalla den helt generelt för nästa revolutionsgatan. Svensk-norska ministern baron Adelswärd hade i går i sitt hotell vid rue Rovigo en stor 1144. — J,