Göteborgsposten – 16 juli 1872, sida 1

— — oc känsla och redbarhet man törut icke haft anledning hysa det ringaste tvifvel, begått sörfalskningsbrott. Han häktades i Oasdags och var i Fredags inställd för rätten för att svara för följande: Malmgren som är blott något öfver 23 år gammal, och sedan år 1867 haft anställning vid Halmstads folkskola, först såsom biträdande och sedermera såsom ordinarie lärare, hade i sistl. Maj månad i Halmstads sparbank sökt ett lån, stort 800 rdr, till hvilket borgesmännen endast hade tecknat borgen för 500 rdr. M. hade således, sedan borgen var ätecknad, ändrat siffrorna, hvilket han nu erkände. Deesutom hade han förut i början af året i Hallands ensk. bank sökt lån å 200 rdr på reversal med falsk borgen, samt sedan fortsatt att utgitva reverser, icke mivdre än 4 stycken, tillsammans å 1200 rdr och alla med borgensförbindelser af falska namn, bland hvilka på några reverser till och med förekommo hans faders och systers. Lån hade dock ej blifvit beviljade på alla dessa reverser. Dessa omständigheter vidgingos af M. utan förbehåll. M. uppgaf, att orsaken till hans olyckliga låneoperationer varit önskan att betala skulder, åsamkade under hans studietid, och att han tänkt samla dem alla på en hand, hvarförutom han påstod sig hatva gjort flera förluster, såsom att han blifvit bestulen på en summa af 295 rdr, att ban förlorat genom borgen e. Hans skulder, som vid ankomsten till Halmstad endast uppgingo till 300 rdr, utgjorde nu, enligt hans egen uppgift, ett belopp af 1000 rdr. — På tillfrågan, om han icke tänkt på följderna af sina brott, svarade han, att han väl gjort detta, men resultatet hade han dock öfverlemnat åt slumpen. Som M. äfven är misstänkt att hafva anlagt eld i folkskolehuset, blef han uppmanad att lätta sitt samvete med att bekänna äfven detta; men härtill nekade han med bestämdhet. För ytterligare bevisnings förebringande blef, på åklagarens begäran, målet uppskjutet till d. 25 d:s. Den olycklige hålles under tiden i fängsligt förvar. Folkskolläraremöte. Skara stifts folkskollärares 20:de årsmöte hålles i Falköpings skolhus Onsdagev d. 24 Juli. Jemte föredrag och praktiska törevisningar i skolämnen förekomma följande frågor till diskussion: Huru bör skolan organiseras och undervisningen lämpligast fördelas i bestamda kurser (för termin eller läsår) i folkskola med endast en lärare? — Kunna och böra alla öfningarne uti läsning, skrifning och räkniog uteslutande ske genom lärarens omedelbara ledning? — Huru skall kristendomsundervisniogen på det mest truktbringande sätt meddelas? — Äro hemlexor för barnen nödvändiga för undervisningens framgång? — Huru skall ett allmännare skolsinne väckas, hvilket vål blifver säkraste borgen för en önskvärd, jemn och ordentlig skolgång? — Hvad erfarenhet har vunnits vid de för underhällande af barnens skolkunskaper inrättade aftonskolor? Från Amerika, Om osäkerheten i Chicago meddelas i ÅHemlandet följande skräckinjagande detaljer: Natten emellan den 15 och 16 Juni uppstod ett vildt pöbel-uppträde i hörnet af Kinzieoch Desplainsgatorna. En af Skandlnavensnotisjägare, som kom till stället, mötte en sönderslagen polisman utan klubba åg maaske uden Vistol-. Han retirerade i god ordning, enär ban kände det parti, som var upphofvet till oordningen. Han visste hvar han dagen derpå skulle finna orostiftarne. En annan polisman hade så när blifvit ibjälslagen at den rusiga och skränande mobben. Ilan egagnade sin klubba till sjelfförsvar så godt han förmådde, men pöbeln var honom för manstark, och hans krafter sveko. Notisjägaren sprang efter ett par andra polismän, som ankommo i grefvens tid, just när deras svårt medtagne kamrat aflossade sin pistol. Nu brast stormen lös. Pobela angrep med full styrka. Sjelfförsvar var å polismännens sida en oafvislig nödvändighet. Åter smällde ett skott — en usling stalp tjutande till jorden, men undanskaffades genast. Kampen fortsattes och öfrer skrattsalfvorna och svordomarne knallade skott på skott. Då notisjägaren kom till Randolphgatan, såg han en skara menniskor skocka sig omkring en ung man, som träffats af en kula. Man vet ej om skottet var lifsfarligt. Att polisstationen vid Madison-gatan var omringad af nyfikne är naturligt. Huruvida polisen lyckats arrestera några af de värsta skojarne, känna vi ej, men vi hoppas, att så måtte vara fallet, dem sjeltvom till skräck och androm till varnagel,. Osäkerheten i den södra stadsdelen är, enligt hvad de dagliga tidningarne meddeia, ganska stor. Band af tjulvar, dagdrifvare och samhällets afskum uppehålla sig i trakten af Taylor-gatan och Blue Island av. Öm dagen ligga medlemmarna af dessa band på trottoirerna och förolämpa alla fruntimmer och andra personer, som måste passera förbi det aftskyvärda sällskapet, som också for fun anhåller skolbarnen och sönderrifver deras böcker. Det är dock ett iatet, säger en tidning, mot bofvarnes bragder om qvällarne och nätterna. Då infisna sig sällskap af 6 eller 7 i bodarna och under det några hålla köpmannen plundra andra hans kassa. Ilär slå de ned en värd, som sitter utanfor sin lokal och röfva derpå ar och penningar från den misshandlade; der träffa de på gatan en man, som begifver sig hem från sitt arbete: han slås till marken och ve honom om ban icke har nog penningar. Om midnatten börja de göra inbrott. Om det är mäusken eller mörker derefter fråga de föga och de bryta sig in i hus, der ——— upp till bröstet och ställde sig att betrakta oo