Göteborgsposten – 15 juli 1872, sida 1

————— ABA3ii ÄA — tjena. Deremot köpes nu en mängd sågadt timmer af Wermlands brukspatroner, af hvilket en stor del går till de mekaniska snickerifabrikerna i Kristiania. Ministerkrisen slutade omsider i förra veckan med utnämnandet af stiftsprosten Ersenrop till statsråd för ecklesiastikdepartementet och af kapten Segelcke för armdepartementet. Den förstnämnde är 54 år gammal och har förut varit biskop öfver Tromsö stift; han är en energisk man och har stort anseende härstädes som andlig vältalare. Statsrådet Segelcke var premierlöjtnant för 2 år sedan och var nu yngste kaptenen i ingeniörbrigadena; han är 43 år gammal, har tagit sina militära examina med utmärkelse, har varit mycket använd i jernbaneoch vägförvaltningens tjenst och senast var han anställd som teknisk assistent i marindepartementet. Han blef först tillfrågad, sedan 5 andra, högre embetsmän hade afslagit anbudet att bekläda den militära statsrådsposten. Ingen af de båda nyvalda har befattat sig något med det offentliga lifvet och Segelcke är helt och hållet obekant för publiken. Den gamla klagan öfver brist på kapaciteter i militäriskt afseende låter naturligtvis äfven vid detta tillfälle höra sig. Med statsråden Broch och Riddervold förlorade det nuvarande statsrådet de båda män, som egde det största politiska anseendet här i landet; hårda strider med Storthinget förestå nu den Staugska ministören och dertöre ordrades det att fylla luckorna ej blott med män, som förstå att tillfredsställande handlägga regeringsangelägenheterna utan äfven med politiska kapaciteter, som kunde deltaga i striden och utreda stridsfrågorna. Det är dock svårt att nu för tiden träffa på sådane män, då regeringen ej rentaf vill vända sig till den majoritet i Storthinget, som gaf henne misstroendevotum, men det är här att väl märka, det ej en enda röst låtit höra sig till förmån för någon medlem af det Sverdrupska partiet. I förra veckan har åter en af våra trähusstäder drabbats af den olycka som oupphörligt upprepas, nemligen att ungefär hela staden brann upp under loppet af några få timmar. Det är den lilla staden Namsos i Throndhjems amt med 1600 invånare, som tillika med 3 i dess hamn liggande fartyg och stora skogar i dess omnejd har förorsakat oss en nationalförlust af omkr. 100,000 sp, ty det är naturligtvis alla de andra städernas assurerade hus och våra privata brandförsäkringsbolag, som måste ersätta skadan. Tidningarne äro upprörda öfver tillståndet deruppe under branden: staden egde endast en brandspruta, intet släckningsmanskap och två nästan vattentomia brunnar. Förvirringen var gränslös, heter det, men det värsta af allt var, att då elden uppkommit derigenom att några barn lekte med tändstickor i ett uthus osh lågorna började gripa omkring sig med fart, underlät en person, i hvars magasin fanns ett krutupplag, att anmäla detta, hvarat följden blef en explosion, som kastade brinnande timmer och plankor öfver till andra sidan af bugten, dervid stora skogar råkade i brand, så att de ännu 2 dagar efter eldens utbrott brunno i en oerhörd utsträckning och ännu vid postens afgång ej voro släckta. Tidningarne fordra den strängaste räkenskap af auktoriteterna, såsom skyldiga till brandväsendets dåliga tillstånd i Namsos och förhör med den köpman, som icke gaf underrättelse om att det fanns krut i hang packbod. Det finnes här i landet två partier, som alltid strida mot hvarandra efter dylika olyckshändelser: det ena hyllar genomförandet af den principen att intet bus i stad må byggas af trä; denna princip som, hvad Kristiania beträffar, är så strängt genomförd att hvarje liten tillbyggnad af ett trähus måste uppföras af sten, hyllas ej af det motsatta partiet, som säger att det skulle vara ett makalöst tyranni att tvinga invånarne i det land, som bland alla Europas länder eger största tillgången på trä, till att uteslutande bygga at sten och detta parti har hitintills alltid segrat i demindre städerna, hvarest den enda inskränkning som ifrågakommer vid upptörandet af trähus är att de skola byggas lägre än stenhusen. Äfven de svenska, enskilda assuransbolagen bli genom reassuranserna medansvariga för försummelser i vårt land af ofvanstående beskaffenhet. Nästan hvarje vecka utgå här nu inbjudningar till stiftande af nya aktieföretag, hvilka naturligtvis alla ge de mest lysande löften om hastig förtjenst, detta isynnerhet de, hvari ett par at inbjudarne ställa sig i spetsen och för sin id fordra riklig betalning, hvilket sistnämnda är någonting splitternytt, förmodligen AEA EEE To ee FF oo OR: AA