Göteborgsposten – 11 juli 1872, sida 1

— UR4.n.aAHAE: SR RE —— —— lig att bryta tvingar dem som bli delaktiga af trolldomsgåfvor att låta den omkomma hvilken upptäcker dem, ho han än må vara. Min man skuile från samma dag han upptäckte min tass vara dömd att bortsläpas i afgrunden af andarne, mina herrar och mästare. Jag beslöt att undandraga honom deras makt genom att låta honom försvinna innan han hunnit upptäcka något, och för detta ändamål blandade jag i hans vin en vätska som genast frambragte hvita fjädrar och stora vingar på honom; inom mindre än en fjerdedels timma blef han en vacker svan, hvit som snö, och hvilken vil ej mera kunde bli menniska men deremot under tvåhundra år vara fri från döden och andarnes makt. Vet att dessa tvåhundra år med den morgonrodnad som nu stundar skola vara förflutna, och att det beror på dig om jag återfår min ungdom, min skönhet och min rang af mensklig varelse i skapelsen. — Må göra! sade Marguerite, ty utan tvifvel skall ni då kunna bevisa Nervå, prins Rolando vill jeg säga, samma tjenst som jag bevisar er? — Utan tvifvel, svarade Ranaide, det är min käraste önskan. — I sådant fall är jag beredd, säg fort hvad jag har att göra.