Göteborgsposten – 11 juli 1872, sida 1

arrestanter hemsända några sjömän hvilka gjort sig skyldiga till uppstudsighet — detia ordskifte har nu kunnat afslutas. Aftenbladet har visserligen endast meddelat en ringa del af generalkonsulns första utlåtande till Indredepartementet och utelemnat upplyeningarne om den hårda behandling för hvilken sjömännen utsattes på fartyget innan dess befälhafvare anlitade vice konsuln i Cardiff, men Aftenbladet har deremot refererat ett senare utlåtande af generalkonsuln, hvilket än mera fullständigt ådagalägger att han ej kunnat annorlunda förfara än han gjort och att de engelska lagarne af honom blifvit rätt uppfattade. Att Aftenbladet deremot skulle halt något ursäktande ord att anföra i anledning at dess anfall på de svensk-norska konsulartjenstemännen, har naturligtvis icke kunnat ifrågasättas. Generalkonsuln bör i alla fall finna sig belåten dermed att han icke undsägnades med en särskild tillrättavisnirg derföre att han kunde och vågade försvara sitt handlingssätt. Nyligen har ett svenskt-norskt generalkonsulat blifvit ledigt; men till detta torde ganska få sökande anmäla sig. Generalkonsul G. C. Johnson i San Francisko, utnämnd 1857, har nemligen aflidit efter att i många år ha varit bosatt som köpman der och förvärtvat en ofantlig förmögenhet. Om han var född norrman eller dansk är ovisst, men antagligen hade han under sin långvariga vistelse i Kalifornien i det närmaste glömt bort de skandinaviska språken, ty hans officiella skrifvelser, alltid ytterst korta, voro skrifna på engelska. Sina tjensteåligganden fullgjorde han noggrannt, mot svenskar och norrmän som anlitade honom visade hen välvilja och icke obetydliga penningebelopp lärer han hafva tillvaratagit och hemsändt efter i Kalifornien aflidna svenskar och norrmän, För ett antal år sedan råkade han ut för ett litet obehag i tjensten, troligen föranledt af hans obekantskap med språket i de länder hvilka han representerade. En till statsministern för utrikesärendena ställd skrifvelse ankom, hvari Johnson kort och godt underrättade att han på en uppgifven plats inom generalkonsulsdistriktet — som omfattade staterna Kalifornien och Oregon, samt territorierna Washington och Alasca — hade utnämnt en vice konsul (hans namn uppgass), i anledning hvaraf Johnson anhöll att II. Exc. för den ifrågavarande personen måtte utfärda fullmakt. Härpå svarades att enligt konsulsinstruktionen egde generalkonsuln att föreslå vice konsuler, men deras utnämnande tillkom utrikesministern. I föreliggande fall hade en motsatt procedur egt rum. Då emellertid H. Exe. vore fullkomligt ötvertygad derom att Johnsons åtgärd, ehuru icke författningsenlig, vidtagits i god afsigt för de förenade rikenas intresse, var det för H. Exc. ett nöje att tillmötesgå generalkonsulns anhållan, — hvadan fullmakten bifogades. Någon tid derester ankom en ny skrifvelse från Johnson hvari han anhöll om tillgilt för sin sörhastade åtgärd; ban hade missförstått ordalagen i den på svenska (eller norska) skrifna konsulsinstruktionen, och tyvärr hade han förlagt den på engelska skrifna instruktionen. Emellertid hade han gjort sig skyldig till ett groft tjenstefel, som visserhgen utrikesministern på det mest grannlaga sätt hade tillgifvit honom, men sjelt kunde han icke så göra, och anhöll derföre att såsom — böter få erlägga 100 pund sterling, hvilka bifogades i en vexel, utbedjande sig Johnson att H. Exc. ville på lämpligt sätt använda medlen. Så skedde äfven och i ett bref underrättades Johnson att hans gåfva, som icke kunde betraktas som böter, blifvit till välgörande ändamål använda. I medlet af 60 talet besökte Johnson efter många års frånvaro de förenade rikena en sommar. Hans originalitet visade sig då bland annat i den uniform han begagnade, at honom sjelf inventerad: blå rock med rikt guldbroderad krage, hvita benkläder med breda guldgaloner och en stor Garibaldihatt med guldträns. Han erhöll efter hand Wasaorden, Nordstjerneorden och S:t Olafsorden och ehuru han var bosatt i en republik och allt antydde att han var republikan, hade det dock visat sig att han både efterlängtat och satte värde på dessa utmärkelser. (Forts.) — —— — —— — Göteborg d. 11 Juli 1872.