Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 2

22 ——— — bet var den der mannen King, som på oftermiddagon blifrit sedd i sällskap med de andra båda. Under det dessa stodo i försåt för unge Louth, tyckte King att han kunde göra en affär för egen räkning och så öfverföll han mr Janson. Allt sedan mordet har han hällit sig gömd. — Huru blef det bekant? frågade miss Hardisty öfvertygad om att mördaren ej var King. — En af bandet har, lockad af belöningen, kommit och förrådt honom. Denne är ej mer än sexton år gammal. Han har omtalat så väl mannens brott som hans gömställe. — Var det någon som såg honom mörda mr Janson? frågade miss Hardisty. — Derom har jag ej hört någonting. — Då har man ju ingenting annat att rätta sig efter än denne gosses bekännelse? — Nej. Miss Hardisty skakade på hufvudet, men omtalade ej att hon visste för mycket om en annan persons brottslighet för att kunra sätta tro till squirens nyhet. Squiro Hipgrave reste sig upp och tog afsked. Undersökningen med King egde rum kort efter squire Hipgraves samtal med miss Hardisty. Angifvarens berättelse var af följande lydelse: — King hade en afton kommit hem till bandets gememensamma gömställe, fasligt uppskrämd. Han hade derefter omtalat att Cooke och Barnell (de två män som blifvit gripna) uppgjort en plan att råna en ung man vid namn Louth, och att han, King, under tiden gått tillbaka till köpingen och ställt sig i försåt för mr Janson. Han hade hört att Janson ofta bar mycket penningar på sig, hvilka han erhållit i läkarearvode. King smög sig in i Jansons trädgård och väntade der vid porten, genom hvilken han visste att läkaren brukade gå in. Knappt en fjerdedels timma derefter kom Janson, och han, King, angrep honom. Han fällde honom till marken, han trodde att han dödat honom och skulle just leta igenom hans fickor då en man kom och öfverra