Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 2

Från Utlandet. Telegrafen har med sin vanliga lakonism meddelat ett utdrag ur en skrifvelse till Spaniens folk från hertigen af Montpensier, i hvilken denne ställer sig på den sida, som intages at tronpretendenten prinsen af Asturien, exdrottaing Isabellas son, och rent ut förklarar, att denne prins ensam har rätten på ein sida, likasom han skall utgöra den ende garantien för Spaniens trygga utveckliog på tribetens och konstitutionalismens väg. Denna skrifvelse är på visst sätt ett pronunciamento, fastän den uttryckligen säger, att hertigen icke vill förr än i atgörandets stund framträda — och är lika föraktlig som hela denna spanska pretendentäflan att vilja tvinga sig på ett tolk, som helst önskar att få vara i fred. Sannerligen, folken ha högre och vigtigare uppgifter, än att låna sig till blinda verktyg åt några förlupna pretendenters tragikomiska tvister, hvilka icke äro värda, att man bryr sig om dem, då de kunna visa sig så hjertlösa och opatriotiska, att de ej tveka om att våldsamt uppröra och sarga det land,som de bebaga kalla sitt. Den gamla grenen af bourbonerna, som är ung till åren, men gammal i afseende på olägten och föråldrad till iderna, har nyligen gjort ett misslyckadt försök att åter plantera sin hvita fana i Spanien, och Navarras samt Cataloniens dalar äro ännu röda af onödigtvis utgjutet blod; då låter äfven den yngre grenen krigstrumpeten redan ljuda. Men det är likväl mindre prins Alfons, som här står fram,