Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 1

— Jag kan ej inse huru det skulle ha varit möjligt. Kanhända tillhörde de samma band, men olika personer måste de ha varit. — Man har ju varit betänkt på att göra ett sammanskott för åstadkommande af en hel belöning åt den som uppdagar mördarne eller hur? fortfor mr Yorke. — Saken har varit på tal, svarade squire Hipgrave. — Jag skulle önska att bidraga med min andel, sade mr Yorke. Ju förr mördarne bli upptäckta, desto lugnare för hela trakten. Detta brott har inverkat till den grad oroande på mitt hushåll, isynnerhet på mrs Yorke, att jag tror ej vi kunna qvarstanna. Men i alla händelser vill jag vara en af de första att deltaga i sammanskottet till en belöning. Mr Maskell, haf godheten skrif upp mitt namn för — huru stor summa tänker man i allmänhet bidraga med? afbröt mr Yorke. — Vi ha tänkt bidraga med fem pund hvar. Vi bli tio, så att belöningen kan bringas upp till femtio pund. — Femtio pund! utbrast mr Yorke något föraktligt. Jag tror ej att denna summa skall uträtta mycket. — Skall jag teckna ert namn, sir? frågade mr Maskell. — Ja, för tusen pund! Svaret uttalades i helt lugn ton, men de som stodo omkring honom blefvo bestörta öfver summans storlek. — Jag vill med nöje gifva ut denna summa för att få mördaren bragt i ljuset, återtog mr Yorke liksom om han anat deras tankar. Mr Yorke gick hem. Hans hustru satt ensam i salongen då han inträdde och gjorde ett tecken åt honom att tillstänga dörren. — Nu sade hon, får jag fråga hvad du ämnar företaga? — Hvad jag ämnar företaga! upprepade mr Yorke i det han kastade en forskande blick på hennes bleka beslutsamma ansigte. — Bespara mig nödvändigheten att ingå i detaljer,