Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 1

Bref srån Stockholm. (Korresp. till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 25 Juni. Tillåter ni att jag först meddelar en litea reseskizz? Äfven jag har gjort ett allra som hastigaste besök i Köpennamn, och en allra som hastigaste titt in i den nordiske Industri-og Kunsiudstilling, men blott dagen.förr än den högtidligen öppnades. Omständ:gheter, som jag ej kunde förändra, fogade så att jag uodvandigt måste vara här åter på en bestämd dag och derför inskränktes min sejour i Köpenhamn till 24 timmar. Redan i Malmö och vidare på ångbåten försäkrades medlidsamt, att om jag ej i god tid på forhand beställt rum — och det hade jag naturligtvis icke gjort, då min resa ganska hastigt beslutades — så borde jag bereda mig att få tillbringa natten någonstädes i det fria, ty hela staden var ötverfylld at resande, Men då ångbåten lade till bryggan, stod icke der Ågamle Hansen från hotell Pncenix? Han tog mina ressaker om hand och log så godt när jag sade -att för en natt kunde jag nog nöja mig med att instulvas någonstädes i grannskapet af takåsen. — Naa... saaledes! svarade gamle Hansen och gaf mig en uppmuntrande blick. Jag infördes snart at honom i ett magnifikt möbleradt rum på anden Sal på Phwmx — visseriigen dyrt, men heldre det än att bli vuteliggare-. Han tog upp mina reseffokter och dsrefter lät han mig veta att ännu hade icke miilionen kommit, men den skulle komma, derom rådde intet tvitvel, och under tiden var hotellvärden en praktisk menniskovän mot alla busvilla resanue, som snart äter begatvo Big bort. Det kan naturligtvis icke talla mig in att uttala något omdöme om Udstilliugen, då jag beskådade den i dam och i brådska, och då den ännu var i ett kaotiskt skick. Men der och hvar bland dammet och tolkhvimlet framskymtade några kringtarande varelser af olika dimensioner, med den digra utställningskatalogen under armen, med annotationsdoken i den ena och skrilstiftet i den andra handen — alltså tidningsrapportörer, förnuttews män och fantasiens martyrer, outtröttliga att samla intryck för att snart återgilva dem till den stora allmänheten, som skoningslöst ropar Åmera! mera! och sannolikt tycker att beskritningarne icke äro nog utvommande. Dessa tidnivgsreferenter skola se allt, förstå allt, yttra sig opartiskt, men helst lotordande om allt. De utsätta sig ändå för missnöje at de ojupt förorättade, men en fördel ha de — tidningarne ha dock fördrag med dem. Då äro Lutställningskommissarierna i en vida svårare ställning och det är förunderligt att någon vill mottaga en sådan bofattning. De skola vara ytterst intresserade för sitt lands industri, derjemte utrustade med en öfvermensklig energi, med en kristens tålamod, tiodubbladt; men skörda ändå i regeln obebag, och kunna med visshet påräkna klander af hvarje utställare som icke fått högsta priset, hvilket ganska säkert fallit honom till, om blott kommissarien gjort sin skyldighet. Hvad den svenske kommissarien, sabrikor C. F. Lundström, beträffar, så tror jag förvisso, att, ehuru han förträffligt uppfyllde sitt kall — den svenska utställningen var längst kommen, då jag besåg den — bör han vid hemkomsten undfå martyrglorian, men med vilkor att äfven framgent fungera som svensk utställningkommissarie. Af det i högtidsskrud prydda Köpenhamn framskymtade föga, men desto flera prof på Köpenhamnarnes praktiska lynne. Konogens Nytorv t. ex., den ståtligaste platsen i Danmarks hufvudstad, var belamradt med materialskjul, lika vanprydliga som stora, men de voro för tilllället rikt dekorerade med affischer i olika färger. Min mening är visst icke att klandra materialskjulsanordningen, ty den var nödvändig för den pågående teaterbyggnaden; men jag undrar just hvad våra ifrare för det sköna skulle säga om en dylik anordning företogs på Gustaf Adolfs torg? Såsom den egentliga vinsten af mitt besök denna gång i Köpenhamn räknar jag tre