Göteborgsposten – 28 juni 1872, sida 1

Rivalerna ). Af mrs Henry Wood, förf. till Lordens döttrar m. fl. — Vet ni att ni i hög grad lättat allas våra hjertan? sade squire Hipgrave i det han trädde armen under mr Yorkes sedan förhöret blifvit afslutadt. Det var en något besynnerlig, till och med misstänkt omständighet om antingen ni eller Crane skulle ha vetat om mordet utan att ha kunnat säga hvarifrån ni erhållit uppgiften derom. — Saken sar den, sade mr Yorke i förtrolig ton, fastän jag ej ville omtala den inför coroneren att jag hade eit något dunkelt minne af hvad som tilldrog sig den aftonen. Den goda frukosten hos er gjorde mig törstig efteråt och jag drack mer än jag brukade att göra. Då jag kom in ville jag ej tala om hvad Crane och hans hustru sagt mig — mord är ej något lämpligt samtalsämne med fruntimmer — och efter middagen slumrade jag in. Dernäst kom Finch med sin historia, hvilken, såsom hon sanningsenligt uppgifvit, jag afhörde utan att motsäga den, och derefter kom Henry med historien om mordet på mr Janson. Hvad var naturligare än att jag, i det tillstånd hvari jag befann mig, förblandade det ena med det andra och antog att båda berättelserna rörde samma person — Janson? Hade ej miss Hardisty och Henry Yorke börjat tänka öfver förhållandet och klarat mina tankar, skulle jag väl ha vidhallit min historia för alltid. — Nå väl, det gläder mig att allting nu är på det klara. j — Är det fullkomligt säkert att ej samma personer mördade Louth och Janson? frågade mr Yorke. ) Forts fr. N:o 146.