Göteborgsposten – 26 juni 1872, sida 2

och mordet på mr Janson måste ha egt rum ungefär samtidigt, en omständighet som nästan gjorde det till en omöjlighot att samma personer kunde ha varit delaktiga i båda. Undersökningen utsattes till påföljande Måndag, coronern kunde ej hålla den förr, och den mördade mr Janson låg lik i sitt eget hus, som var formligen belägradt af nyfikna hvilka stodo der timtals blott i förbidan att få kasta en blick in genom fönstren. Mot aftonen på Lördagen fingo de bevittna ankomsten af mr Jansoos mor, som blifvit tillkallad från det ställe der hon bodde. Hon inlogerade sig i det dystra huset, ehuru åtskilliga anbud att mottaga henao gjordes från de i närheten boende familjerna. Nu kan ej läsaren annat än finna, att starka misstankar hvilade på mr Yorke, Hans svartsjuka mot hans hustru och mr Janson gåfvo motivet, en svartsjuka för hvilken det ej fanns någon grund utom i hans eget qvalda sinne. Vissa omständigheter, kända endast af mrs Yorke, hade ett i högsta grad misstänkt utseonde. Hans förlängda bortovaro den aftonen, för hvilken han anförde såsom skäl att han gått vilse i dimman, hans sätt att smyga sig uppför trapporna i mörkret då han kom hem och det fullkomliga ombytet af kläder skulle ha varit jemförelsevis ingenting; men det var den der omständigheten att han så tidigt sagt sig ega kännedom om mordet. Mrs Yorke hörde den af läkarne uttalade åsigten att en bössa sannolikt blifvit använd för att utdela slegen, och hon darrade då hon hörde den. Förde hennes man sin med sig hem? Hon kunde ej säga det. Ej heller kunde hon komma till någon fullkomlig visshet rörande de kläder han bar, om de blifvit bortkastade i någon undengömd vrå, eller om de voro bland dem som hängde öppet i klädskåpet, ty mr Yorke hade en mängd olika drägter afsedda för jagter. Den rysliga misstankan gaf henne ingen ro. Och dock tycktes den vara allt för vidunderlig för att ega verklig grund. På Söndags morgon deltog mrs Yorke väl i frukosten, men undanbad sig att gå med till kyrkan. Hon