Göteborgsposten – 15 juni 1872, sida 5

IIvarjehanda. Den preussiska soldatbildningen. Det är anmärkningsvärdt nog att den preussiska armen, som i andra länder har snart sagdt idel beundrare, är utsatt för ganska skarp kritik ej blott inom sitt eget land utan inom sina egna leder. Sålunda har en preussik kapten utgifvit en bok, kallad Uppfostranioch disciplin i den preussiska armån, hvilken nyligen blifvit omnämd i en tysk tidning. En af författarens ifrigaste förhoppningar är att det goda förstånd som i Preussen rådt mellan armn och den civila befolkningen allt sedan 1866 (före detta årtal var en känd sak att ett sådant godt förhållande icke existerade) måtte fortfara, och fortvaron deraf betryggas, enligt hans åsigt, endast derigenom att medborgarens patriotism utvecklas och den moraliska tonen hos soldaterna höjes. Han protesterar mot den moderna satsen att den preussiske skolmästaren slog den österrikiske skolmästaren vid Sadowa, hvilken han ej anser sann. Den preussiske soldaten har ej tid, säger han, att studera under den korta tid han står under fanorna, och i trots af den obligatoriska skolunde visningen har han ofta endast de aldra obetydligaste rudimentära kunskaper då han träder in i regementet. Denne officer, som år efter år examinerat sina soldater då de förenat sig med hans kompani, har funnit att af fyrtio ungefär fem eller sex kunnat läsa och skrifva väl samt stått på en sådan intellektuel utvecklinsgrad att de kunnat fortsätta sin uppfostran. Sexton å nitton kunde läsa och skrifva temligen bra under det tio eller tolf blott voro nybegynnare och en eller ett par — i allmänhet polackar, af hvilka man knappt kan vänta att de skola ha mycket gagn af de tyska skolorna — hade ej lärt någonting alls. Af femtio rekryter fanns endast en som hade någon kännedom om betrielsekriget 1813, och på sin höjd fem voro något så när bekanta med hufvuddragen af nationens historia under adertonde och nittonde århundradena. Dessa fem hade ej fullföljt sina studier så långt att de förvärfvat någon kännedom om historien öfver 1813 års fälttåg. De offentliggjorda statistiska uppgifterna rörande uppfostran inom preussiska armen äro, efter hvad det tyckes, mycket missledande, så till vida som hvarje soldat, hvilken ej eger den ringaste kännedom om konsten att läsa och skrifva, i dessa uppgifter är intagen i förteckningen öfver dem som kunna läsa och skrifva. Trägen vinner. En amerikansk tidning berättar töljande romantiska historia. År 1852 fanns i Washington en bankir, som hade en underskön dotter; en af hans bokhällare, Robert Chapman, intogs at kärlek till henne och friade. Den unga damen sjelf hade ingenting emot friaren, men fadren var af en motsatt åsigt och öfvertalade henne att istället — äkta en gammal rik ungkarl. Efter tre månaders lyckligt äktenskap föll denne vid en promenadridt af hästen och bröt halsen af sig. Robert Chapman hade knappt fått underrättelsen härom för