Göteborgsposten – 15 juni 1872, sida 5

än han ånyo rustade sig till frieri, men han hade knapp: fattat sitt beslut, då han erhöll inbjudning till hennes bröllop N:o 2. Två år derefter dog den andre mannen af kolera; den trogne Robert lät nu ej tiden gå sig ur händerna, men erhöll af den tröstlösa enkan det besked, att hennes älskade salig man efterlemnat sina affärer i en sådan oordning, att hon för att undgå ruin såg sig nödsakad att räcka hans kompagnon handen. I tre år lefde nu dessa lyckligt tillsammans, då på en ångbåtsresa, som de tillsammans gjorde, fartyget förolyckades, mannen drunknade och hans fru räddades af en behjertad vän, med hvilken hon derefter af tacksamhet gifte sig. Denygifta bosatte sig i Pittsburg och der återfann den outtröttlige Robert slutligen sitt aldrig förglömda ideal. En dag, då han går förbi den äkta mannens butik, mötes han af en fasansfull syn. En koltunna hade störtat ner från en öppen vindsglugg och slagit ihjäl hans fjerde rival. Som en blixt stormade han in i butiken och sporde med andan i halsen: Vet den stackars enkan redan hvad som händt? — Bokhållaren är på väg till henne, blef svaret. Att höra detta, vända sig om och som en pil sätta ut på gatan igen var endast ett ögonblicks verk. Då han kom utom dörren såg han bokhållaren som en hetsad bjort storma uppför gatan, men Robert sträckte ut stegen och hann upp honom, just då de kommit till en bro, derest man skulle lösa ett märke för att få passera. Under det att bokhållaren höll på med detta, fick Robert, som hade årskort, försprång och uppnådde enkans boning, kippande efter andedrägten. Inseende nödvändigheten af att handla beslutsamt utbrast han utan att betänka sig. Din man är död! Vill du gifta dig med mig? i det han utmattad sjönk ner på en stol, Nu först anlände bokhållaren, men då han såg att här ingenting var att uträtta, åtnöjde han sig med att på samma gång kondolera och — gratulera. Den ännu unga och intagande enkan hade i arf efter sina många män erhållit en samlad, vacker förmögenhet och vännen Robert är sålunda i alla hänseenden under tak, hvilket nogsamt bevisar att trogen kärlek alltid erhåller sin belöning. Nordpolsexpedition. Under sommaren 1871 omnämndes det att en ung fransman från Louisiana, M. Octave PavG, hade anträdt en färd mot nordpolen genom Siberien och Wrangells Land, och att i saknad af nyheter om honom siberiska myndigheternas bistånd begärts för hans esterspanande, till följe af de allvarliga tarhägor man hyste för hans säkerhet. Det har nyligen framgått att han ännu i sistl. Maj ej anträdt sin resa, men skulle inomn ämnde månads utgång afsegla från San Francisko till Kamschatka, der han skall intaga förråder och hvarifrån han skall fortsätta till Cape Yakan på Siberiens nordöstra kust. Här skall fartyget öfvergifvas och det vidare framträngandet forsbkas på en guttaperkaflotte, sammansatt af fyra guttaperkacyl ndrar sammanhållna på däcket genom träslän i hvilka masterna och riggningen äro fästade. Afsigten är att efter afresan från Cape Yakan söka uppnå Wrangells Land, en stor ö upptäckt år 1867 af kapten Long. Sedan denna ö uppnåtts skall den öfverfaras på slädor, och om ett öppet haf möter på andra sidan, skall hr Pav ånyo anförtro sig åt flotten och försöka segla till Grönland eller Spetsbergen. Hela företaget utföres på den resandes egen bekostnad, och hurn djerf och chimerisk planen tyckes vara, önskar dock säkerligen hvar och en att den måtte krönas med framgång. Symaskinsfabrikation i Amerika. Enl. officiela uppgifter uppgick försäljningen at symaskiner i Amerika under år 1871 till 606,094 st. derat The Singer Manufacturing Company ensamt levererade 181.260. Närmast i antal voro dernäst: Wheeler Wilson med 128,526 st. och Grover 8Baker med 50,838 st. Af The Singer Manufaclurin Companys ärsberättelser framgår, att det år 186 sålde 86,781 maskiner, år 1870 127,833 och år 1871, som ofvan nämnts, 181,260 st. eller ungefär 5:del af de i hela Amerika under nämnde år sålda maskinerna.