Göteborgsposten – 14 juni 1872, sida 2

oangenämt berörd deraf, att han rill, det Frankrikes fredastyrka skall utgöra 5till 600,000 man. Det ministeriela bladet Nordd. allg. Zeit. yttrar sålunda: Thiers menar, att allt skulle fått en annan utgång (under kriget), om Frankrike haft 500,000 man vid Metz. Dertill behöss ej någon stor spådomsförmåga; detta skulle för öfrigt endast ha verkat en motsvarande tillökning af de tyska stridskrafterna, och krigets afgörande skulle förlagts till Moselle i st. f. Meuse. En efredsarme om 600,000 man skulle emellertid icke kunna uppställas i Frankrike, utan att tillika vara en permanent hotelse mot dess grannar. Ingen militär kan tvifla om, hvad som åsyftar, då en stat håller 3:delar af sin krigsstyrka under vapen. Tidn. Conetitutionel förklarar, att Frankrike skall om 20 år återigen vara det land, utan hvars tillåtelse ej något kanonskott får lossas i Europa och som kan tillropa eröfrarne: Halt! — för Thiers tyckes denna tidrymd vara för lång. Det är nästan omöjligt att bli klok på underhandlingarnes verkliga ställning i Alabamafrågan. Dock synes det bekrätta sig, att vi haft rätt i vårt antagande, att den nordamerikanska Unionsregeringen afsigtligt fördröjer frågans afslutoing, emedan hon ej vill ha Grant komprometterad före presidentvalet i November, ty vare sig att han skulle lösa tvisten eller icke, skuile hans motståndare begagna detta vapen emot honom. I England återigen vill man ha frågan ur vägen, kanske mest derför att den svaga regeringen nu i ett helt år gitvit löften och förespeglingar, utan att förmå röra saken ur fläcken eller förhindra att den i närvarande ögonblick verkligen befinner sig på den ståndpunkt, att de engelska ministrarne måste be om anstånd på åtta månader. Man må ej undra öfver den harm, med hvilken man i England upptagit denna underrättelse; och det skulle vara högst besynnerligt, om ministeren Gladstone verkligen kan hålla sig längre efter ett dylikt nederlag, ty detta är det. I morgon, d. 15 Juni, skall emellertid skiljedomstolen sammanträda i Gndve — för att ajournera sig. Englands regering hade föreslagit den amerikanska att skiljedomstolen måtte ajourneras i åtta månader, emedan man tydligen ville ha tid att antingen få Alabamafrågan löst eller glömd. Amerikanarne tyckas ej ha velat obetingadt ingå på denna begäran, utan frånskjutit sig ansvaret äfven härför, genom att förklara, att de ej ha någonting omot uppskofvet, men vilja öfverlemna åt skiljedomstolen sjelf att besluta härom. Derjemte offentliggöres en skrifvelse trån statssekreteraren Fish till amerikanska sändebudet Schenck, hvari det heter: Amerika går hvarken direkte eller indirekte in på någon öfverenskommelse, som medgifver England att göra öfverlemnandet af sina påståenden till skiljedomstolen beroende af vissa vilkor, protester eller reservationer. Washingtonsfördraget ålägger ömsesidiga förpligtelser. Ett möjligt tillkännagifvande från britisk sida, att Eygland träder tillbaka från skiljedomstolen, skall tillbakavisas af unionskommissarien med den förklaring, att Amerika anser alla underhandlingar afslutade. Ställer man härbredvid Gladstones förklaring i britiska Underhuset, att England icke på något vilkor skall medgifva skiljedomstolens behandling af Amerikas direkta ersättningsanspråk, förrän en uppgörelse om de indirekta blifvit formligt träffad — så måste man finna, att differensen mellan de båda regeringarne är lika stor, om ej större än någonsin.