Göteborgsposten – 14 juni 1872, sida 1

Hvad skulle hon svara? Hon visste det ej. Stridiga känslor kämpade inom henne. Hon tyckte om mr Torko — men hon älskade Edward Janson. Med Edward Janson kunde hon dock aldrig hoppas att få gifta sig, och hennes tid förflöt under ett allvarligt bemödande att glömma honom. Med mr Yorke skulle hon få återvända till det kära gamla hemmet i Saxonbury. — Gif mig besinningstid till i morgon, och ni skall få ett svar, sade hon till honom. Detta har kommit allt för plötsligt. — Godt. Kom ihåg, Maria, att så länge jag är oviss om mitt öde, skall jag hvarken kunna äta eller sofra; jag skall hvarken ha lugn eller hvila. Blif min hustru och er tid skall bli en kärleksdröm. — En kärleksdröm! upprepade hon bittert, sedan han lemnat henne. För honom kanhända, men ej för mig! Hon stannade qvar i rummet till aftonen, öfverläggande med sig sjelf, och begaf sig derefter till lady Saxonbury, sägande att hon ville rådfråga henne. — Jag är ej värd att rådfråga nu, var det snäsiga svaret. Min lefnadslust är borta, mitt hjerta är krossadt. — Mr Yorke vill att jag skall gifta mig med honom. — Mr Forke! upprepade heones styfmor med ett visst intresse. Har han friat till dig? — Ja, i dag. — Då är du lyckligare än du förtjenar. — Jag vet ej om jag skall antaga hans anbud eller gifva honom afslag. — Gifva honom afslag! upprepade lady Saxonbury. Du är ej vid dina sinnen. Med hans stora förmögenhet, hans ställning, hans älskvärdhet — — Ar han älskvärd? frågade Maria. Han förekommer mig ibland riktigt gåtfull. — Hvad är det som du finner gåtfullt hos honom? — Hans ord. Jag förstår dem ej. Och uttrycket i hans ansigte. — Är det ej bäst att du rådfrågar en frenolog —