Göteborgsposten – 14 juni 1872, sida 1

Från Norge. (Bref till Göteborgs-Posten). Kristiania d, 10 Juni 1872. Innehåll: Oro i politiken. — Jaabreks upprop till Bondevennerne. — Hotelser mot den Stangska ministeren. — Förtroendeadresser till regeringen och kontra-adresser till förmån för Storthinget. — Nya statsråd. — Det nya norska statslånet. — Upptäckt af stenkol på Jzderen. — Offentliga nöjen. — Deland, Almlöt med fru och Conrad Behrens. — Finkänslighet i Drammen. Samma oro i vårt offentliga lif, samma folkmöten, diskussioner och insändande af förtroendeadresser till regeringen samt af protester och motadresser från det motsatta partiet, samma spända intresse efter att erfara hvem som skall intaga de två afgångna, så högt ansedda militära statsrådens plats, råder fortfarande öfver hela vårt land, oaktadt konungen personligen har afslutat ministerkrisen genom att dekretera: med trofast vilja till att alltid akta representationens grundlagsmessiga rättigheter, men tillika med känsla af min pligt att upprätthälla konungamakten, finner jag intet skäl till att ombyta mina nuvarande rådgifvare, som åtnjuta min till t, mot andra. Statsråden Broch och Irgens, hvilka gjorde sanktionen at Storthingets beslut om statsrådens deltagande till en kabinettsfråga, uppgåfvo alltså frivilligt sina taburetter. Det har knappast någonsin under hela vår sjelfständighetsperiod herrskat en sådan jäsning och splittring i landet som nu. Det ar hufvudsakligast städerna, som hittills ha yttrat sig; opinionen på landet har ännu icke gifvit sig tillkänna. Hvad vi ha att vänta, det uttalar Jaabeek sjelt i ett at de senaste nummerna at sin Folketidende, idet han yttrar: Nu först skall min verksamhet på allvar begynna, jag är bestämd på att resa 1 öster, vester och norr för att personligen sammanträffa med männen i hvarje bygd, göra aftal med dem om valkandidater och om valsättet vid profvalen samt att få bildade stora antiföreningar: städerna resa sig till förmån för en regering, som har erhållit ett det kraftigaste misstroendevotum, vi må resa oss för att försvara grundlagen och friheten, jag skall göra, hvad jag förmår?. Det ligger i dessa ord bekräftelsen på en farhåga, som näres af en hvar god sosterlandsvän, att de Jaabskska agitationerna först efter de nya valen till nästa år skola ha nått sin höjdpunkt, nemligen när bondepartiet dar lyckats att bemäktiga sig Storthinget med en så stor majoritet, att ingen makt i detta land skall kunna hindra genomförandet af Jaabeeks stora program: Intet embetomannastånd, ingen armå eller flotta, intet universitet, inga lärda skolor, inga jernvägar och till slut ingen konungamakt, blott några hundrade små republiker, hvilka under namn af kommuner sjeltva styra om sina inre angelägenheter och läta verlden derutomkring sköta sig sjelf. Sålunda lyder i sjelfva verket Jaabeks lära, hvilken han i sin Folketidende tillämpar på alla de närvarande samhällsinrättningarne, hvilka han anser för öfverflödiga och derföre föreslår ej skola upprätthållas genom statsanslag, och om än ingen på allvar tror, att Jaabekeismen i all dess krasshet skall vinna insteg hos Storthinget, förstår dock en hvar att ett af Jaabakska elementer hufvudsakligen bestående Storthing kan göra landet obotlig skada. I en 3. k. Kungörelse till bondevännerna förkunnar Jaabwk specielt, att samma Ovorbestyrelse ämnar att fortsätta sin stormlöpning mot den Stangska ministören: derföre måste de till underskrift kringskickade cirkulärerna sändas tillbaka under loppet af nästa år och oaktadt det ser ut som om misstron mognat tidigare än påtänkt var, är det dock i alla fall säkert, att då Storthinget träder tillsammans efter de nya valen till nästa år, så skall den Stangska ministeren kastas omkull 0. s. Vv. Jag meddelade i mitt förra bref, att det väckt mycket missnöje här i Kristiania, att stadens kommunalrepresentation och magistrat bade satt sig i spetsen för en uppfordran till de röstberättigade borgrarne att ge regeringen ett förtroendevotum och derigenom på ett nästan officielt sätt underkänna Storthingets fattade beslut, hvilket många, som eljest äro regeringen tillgifna, rent ut benämnde att göra revo