Göteborgsposten – 14 juni 1872, sida 1

Rivalerna ). Af mrs Henry Wood, förf. till Lordens döttrar m. fl — Hura kan ni vara säker derpå? frågade hon. — Jag såg honom, svarade Philip Anson, och talade till honom. Jag sade så här. Det var ett kyligt bad, eller hur? Och han svarade: Ja minsann, hu då! — Nej, det var jag som svarade det, Phil, afbröt en gosse vid Henrys ålder. — Nå, jag är i alla fall bestämdt säker på att han kom upp, ty jag såg honom, och hans hår hade förlorat sin bugtighet och hängde ner rakt. — Såg någon af er ondra honom? frågade Maria i pinsam oro. Alla gossarne började öfverlägga. Resultatet var att de ej voro säkra på om han kommit upp eller ej; det hade varit nästan mörkt då båten kantrat. — Kära mamma, förtvifla ej! bad Maria. Men lady Saxonbury hade svimmat och låg på marken. VIL Det var en ryslig olycka. Oafsedt lady Saxonburyss nästan vansinniga sorg öfver förlusten af barnet, var det en stor olycka äfven i pekuniert hänseende. Med hennes sons död gick en stor del af hennes inkomst ifrån henne, hennes resurser såsom enka efter sir Arthur Saxonbury voro ej stora. Hennes sorg var verkligen ömkansvärd. Hon fortfor att tilldela Maria all skulden till sonens död. 4) Forts. fr. N:o 135.