Göteborgsposten – 7 juni 1872, sida 1

Den delen af excell. Daschkows dyrbara bo, som den efterlemnade familjen icke forer med sig till Petersburg, har förliden vecka blifvit försåld under hand. Ehuru de åsatta prisen ansågos ganska modererade, uppgick törsäljningssumman ändå till nära 40,000 rdr, och likvisst hade allt silfret, duktyget, flera dyrbara oljefärgstaflor och skulpturarbeten samt andra konstverk jemte några af de dyrbaraste möblerna undantagits. Bland skulpturarbeten som familjen medtager härifrån, förtjenar nämnas Byströms Carl XII (i ungefär half kroppsstorlek), hvilken baron Kridener inropade på auktionen efter Byström, emedan anslaget ull inköp af skulpturarbeten för statens räkning den tiden var så knappt, att vederbörande icke på det ifrågavarande konstverket kunde göra något anbud. — Såsom ett vackert bevis på den politiska toleransen nu tör tiden, äfven från rysk sida, tillåter jag mig nämna, att excell. Daschkow visade mycken yälvilja för den polske emigranten Bukowsky, som deltog i den senaste polska insurrektionen och sedan här bosatt sig som konsthandlare. Hr Bukowsky har haft bestyret med försäljningen af exc. Daschkows bo. Emedan exc. Daschkows familj snart skall lemna Sverige, har dess talrika vänner inom den högre societeten velat gifva något uttryck at sin högaktning för denna familj och har derföre anmodat prof. Edv. Bergh att måla en magnifik tafla, hvilken kommer, jemte ett dyrbart album med samtlige gifvarnes namnteckningar, att till fru Daschkow ötverlemnas som ett minne af vännerna i Sverige. Hvad jag i mitt förra bret antydde, enligt hit anlända norrmäns utsago, rörande verkningarne af storthingets mot norska regeringen riktade misstroendeadress, synes af de sedan timade händelserna gå i fullbordan. Det är klart att storthingets ifrågavarande åtgärd äfven här i landet skulle väcka stort uppseende, huru mycket mera då i Norge. Besynnerligt förefaller mig dock, huru de af en mängd kommunalmyndigheter i städerna och på landet vidtagna demonstrationer i motsatt syfte mot storthingsmajoritetens misstroendevotum kunna af Åopartiska betraktare betecknas som vittnande om den mest förvånande brist på politisk takt och grannlagenhet. Har då en medborgare icke rättighet att i hvarje fråga uttala sin mening, om den afviker från majoritetens? Har minoriteten ingen yttranderätt? Ar det icke tillåtet för de representerade att uttala sig i en motsatt riktning mot deras representanter? Händer det icke stundom hos oss att representationens beslut ganska strängt klandras i tidningarne; men om nu i sammanhang dermed åtskilliga kommuner skulle företaga sig att i afgifna adresser afven uppträda mot de ifrågavarande besluten, skulle en sådan åtgärd karakteriseras som politiskt taktlös och ogrannlaga? Om i anledning af urtima riksdagens behandling af försvarsfrågan ett antal medborgare opinerat mot denna behandling, hade det varit ogrannlaga och taktlöst? Om 1 anledning af ministörens hållning i törsvarsfrågan Andra kammarens landtmannaparti — de 106 — hade beslutit afläta en misstroendeadress till konungen, skulle det rubriceras som politiskt taktlöst och ogrannlaga, itall motadresser beslutits? Andra kammaren hos oss hvilar på samma demokratiska grundval som norska storthinget. Majoriteten i den förra anser sig ju böra bekämpa byråäkratien, plutokratien och intelligensen? Precist samma uppgift har ju majoriteten i storthinget gent emot Latinerne, Embedsmendene og Bymendene, för att begagna Jaabeeks ord i Folketidende. Med den ärliga öppenhet, som ingen kan förneka honom, yttrar han i sin tidning n:r 15: Missfornöjelsen med Regjeringen, med den Stangske Styrelse, med den Stangske Aand i Styrelsen har uden tvisl veret en megtig Aarsag til, at Grundlovsforslaget om Statsraadernes Deltagelse i Thinget fik et saa overveldende Flertal. Det var kommet dertil, at man öjnede ingen Udvej til enten at blive kvit med Stang, eller faa ham til at blive folkelig i sin Styrelse. De sterkeste Regjeringsvenner satte sig imod; de sterkeste Regjeringsmodstandere vil have dem ind i Salen: dans der!. Kommer dem — Stangs ministerium skriver sig alt fra 1845; han har veret med at faa Hypotheksbanken