Göteborgsposten – 5 juni 1872, sida 1

publiken naturligtvis också i trots af värmen. Det var De hvide Roser, lustspel i 3 akter af två anonyma författare, hvilkas inkognito emellertid är mycket klent bevarad (de heta William Block och Nikolai Bögh). Den första aftonen detta stycke gick öfver scenen var huset utsåldt till förhöjda priser och då detsamma erhöll ett alldeles förträffligt utförande på samma gång som det i trots af någoa naivitet är ett godt och talangfullt arbete, har teatern äfven efteråt haft en ganska god inkomst på rosorna. På samma sätt har det i sista tiden gått i Kasino. Der har det varit hr Mantzius, som lockat folk, först i några af sina glansroller från kungliga teatern och sedan som Falstaff. Denne Shakespeares med mästarehand tecknade rucklare har aldrig förr presenterat sig på någon dansk scen. Men det har bland våra konstnärer knappast någonsin funnits en skådespelare, hvilken i lika hög grad som hr Mantzius förenat alla de egenskaper och anlag, som erfordras till utförandet af denna roll. Han har förut vid många tillfällen uppläst den, men detta tillfredsställde honom icke. Derföre har han af Henrik IV:s 1:a och 2:a del utvalt de Falstaffska scenerna, satt dem tillsamman till ett 5:akts lustspel, sjelf öfvertagit hufvudfiguren och öfvertalat Kasinos skådespelare och skådespelerskor att framställa de andra. De stora förhoppningar, hvarmed man motsåg denna föreställning, blefvo ej svikna. Den tjocke riddaren har verkligen presenterat sig så oemotståndligt lustigt och så konstnärligt helgjuten att det bland alla teatervänner endast finnes en mening: att denna prestation med rätta kan anses som en märklig företeelse i den danska scenens historia. Det är för öfrigt alldeles icke omöjligt att äfven de resande främlingarne under utställningstiden skola kunna bli i tillfälle att beundra hr Mantzius i denna roll. Kasino ämnar redan i början af Juli gifva föreställningar och då hr Mantzius i sommar qvarstannar i Köpenhamn för att hålla OplÖsninger, är det ej omöjligt att han som Falstaff ger våra gäster prof på sin öfverlägsna sceviska förmåga. I slikt fall kan detta vara en ersättning derför att den kuvgliga teatern med bårdnackad envishet framhärdar i sitt bedat att ej börja säsongen före d. 1 September. Äfven Folketeatorn ämnar att spela under utstä Iningstiden. Ju närmare man nalkas denna desto mera börjar brådskan att tilltaga såväl i sjelfva byggnaden och den omgifvande terrängen som i sjelfva stadeu. Det måste ju göras stora förberedelser för att emottaga den million främlingar, som det oupphörligt heter skall infinna sig och för att verkligen förtjena de millioner, Bom denna million nawurligtvis skall awvarlamna : da allt — —3 12—— 1.— penhamnarnes händer. Af detta skal putsa kaser och restaurationer upp sig, derför får man i hvarje ögonblick, då man beskedligt vandrar framåt på trottoaren, ett ämbar kallt vatten öfver hufvudet från husens fagad som befinna sig i stortvätt, derför bygges det nya cottages på Klampenborg, hvilka, i förbigående sagdt, redan äro uthyrda till fabelaktiga priser, derför arbeta de nyss inrättade svenska och danska utställningsbyråerna dag och natt, derför tänka och tala köpenhamnarne ej om någonting annat än utställningen. Man har ändtligen bestämt att det högtidliga öppnandet skall ega rum d. 13 Juni, men om man verkligen kan fasthålla vid denna bestämmelse betraktas dock ännu icke som alldeles säkert. Den, som letver, får se. Tillsvidare får man onekligen vid ett besök i utställningsbyggnaden intrycket af, att det behöfves mer än 14 dagar till att bringa ordning i det virrvarr, som herrskar derstädes. Jag uppskjuter derför till längre fram att ge en bild af hela inredningen och uppställningen samt slutar denna gång med några anteckningar rörande högtidligheterna. Af de tre sångkörerna skall den, som representerar Danmark, placeras i glasgalleriet, som vetter utåt salen, och dirigeras af prof. Gade, som från denna upphöjda plats tillika kan dirigera den stora samlade kören. De två andra afdelningarne af denna placeras nere i salen. Den kör, som representerar Sverige, A — —— ull. Hennes föräldrar — Skynda dig då,