Göteborgsposten – 5 juni 1872, sida 1

afskeda Arthur Mair för hans skull. Hennes föräldrar sade nej; vanlig rättvisa sade nej; men mr Verner använde sin öfvertalningsförmåga och Maria gaf vika för sin egen önskan och lemnade i hemlighet sin fars hus för att bli mr Verners hustru. Den hemliga förbindelsen efterföljdos af ett ståtligt giftermål som öppet firades, och brudgummen tog sin hustrus namn med hennes förmögenhet och blef Verner Raby. Mycket, mycket snart blef hennes illusion skingrad, och hon fann att hon kastat bort det reella för att gripa efter skuggan. Mr Raby tröttnade snart vid sin nya leksak, och hon sjönk ner till en försummad, nästan öfvergifven hustrus ställning. Han lefde ett vildt lif, bortslösade sin förmögenhet, bortslösade hennes, fläckade sin karakter, förspillde sina talanger. Emellertid hade dea försmådde Arthur Mair, derigenom att en man som var yngre än han sjelf helt oväntadt dog, plötsligt stigit till rang och inflytande. Han hade sannolikt glömt Maria Raby. Det vissa är att hans eget giftermål hastigt följt på hennes eget. Kanhända att han önskade bevisa verlden att hennes oförlåtliga uppförande ej tillfogat honom ett obotligt sår. Nu hade mrs Raby i många år fått plikta för sitt fel och under ånger och samvetsqval framlefvat en förödmjukad hustrus tunga lif. Men hennes natur gaf slutligen vika och helsan försvann; efter några månaders undergifvet lidande insåg bon att grafvens dörr öppnades för henne. Just denna eftermiddag insåg hon det tydligare än hon någonsin gjort. Hennes första barn, en flicka, hade dött i födelsen; flera år efteråt föddes en gosse. Hon satt nu och tänkte med sorg på honom, då hennes man inträdde. Huan hade kommit hem för att kläda sig till ett middegsparti. — Hvad du ser varm ut! anmärkte han då han med likgiltig blick betraktade henne och såg den ovanligt hektiska rodnaden på hennes kinder. — Jag plågas af bekymmer, svarade hon i det hennes andedrägt arbetade tyngre än vanligt. Alfred, jag önskar tala med dig.