Göteborgsposten – 5 juni 1872, sida 1

äfven påföljande Söndag sökte ati ställa till ett nytt folkmöte på Feelleden, men hade det första endast haft en svagt humoristisk karakter, så blef detta andra i ett och annat uteslutande af humoristisk natur. Ett par tusen personer möttes på platsen, men de kommo dit utan några anförare. De tre egentliga socialistgeneralerna sutto ju inom lås och bom och sitta så ännu och deras två divisionskaptener hade likaledes fått förhinder. Den ene, medborgaren Wirtz, befann sig nemligen redan på f. m., då jag händelsevis besökte honom, under starkt inflytande af drufvans safter och den den andre, medborgaren Grön, fick ej på Söndagen fritt tumla sin sedige gångare bland folkhopen, ty polisen hade funnit det mest ändamålsenligt att äfven lägga beslag på hans person. Men då anförarne fattades var hopen naturligtvis alldeles urståndsatt till att ulrätta hvad som helst för något. Man stod midt på heden och glodde på hvarandra, då plötsligt en af socialisterna välkänd tidningsskrifvare dök upp på skådeplatsen. Den allmänna uppmärksamheten vändes plötsligt på honom. En krets slogs omkring honom och denna krets blef oupphörligt tätare och tätare. Situationen började onekligen antaga en för mannen föga treflig karakter och vi andra, som hade slagit oss ner i utkanten, stodo redan i begrepp att tillkalla polis, då hopen åter delvis skingrades; en af dess medlemmar hade utslungat en uppmaning att ej antasta försvarslös man och detta vädjande hade verkligen haft inflytande; vår förtviflade kamrat kunde sluta sig till oss och anträda återtåget till staden. Men uppmärksamheten hade nu en gång blifvit koncentrerad på honom och folkmassan följde troget efter oss ut från fältet och in i staden. Vi hoppade in i en spårvagn och försvunno. Mängden drog ett ögonblick i slutna leder genom gatorna, men det vandra stora folkmötet, var upplöst och en timma derefter märktes ej ett spår deraf. Sedermera har lugnet ej blifvit stördt, tidningen Socialisten jämrar sig i de ömkligaste toner och märkte man det ej på annat skulle man af den kunna se, alt det röda spöket, åtminstone tillsvidare nästan fullkomligt är bortbesvuret, den långa, bedröfliga murarestriken är slutad och ingen menniska talar mera om Internationale-ideerna. Och hvarför gör man icke detta? Nöjligtvis torde det härtill finnas en annan orsak än den köpenhamnska polisens och kriminal-assessor Knudsens energiska uppträdande, möjligen har en högre makt sitt fioger med i spelet. Nederst på teateraffischen stod i går afton att läsa: Härmed slutar säsongen, men liksom teateraffischerna på senaste tiderna ej varit fullt pålitliga, så är vid detta tilltälle slutanmärkningen ei heller fullt korrekt. Säsongen är i sjelfva verket slut för längesedan. Allt, som påminner om den otrefligare hälften af året med dess köld och snöslask, med dess kulna himmel och kulna betraktelser är fullkomligt jagadt på porten. Nu ler allt i sommar och solsken, det glada Tivoli samlar tusentals glada menniskor, man strömmar ut genom stadsportarne, man sitter på gatan utanför kafberna, man pustar i värmen och svärmar i skuggan, man gläder sig åt lifvet och bar många andra långt mer nöjsamma saker att tänka på än socialismen och röda spöket. Man har ju t. ex. industriutställningen och allt som dertill hörer. Men låtom oss gå i ordning med frågorna. Vi börja med teatrarne och innan vi öfvergå till sommarsäsongens stora, alltuppslukande och alltbeherrskande tema, måste vi först vara på det klara med vinterns sista gengångare. Teatrarne befinna sig i allmänhet allting utom väl im wunderschönen Monat Mai. De kunna på sin höjd konkurrera med hvarandra inbördes, men för att upptaga striden med vår, solsken och gröna bokskogar fordras det att ega ganska ovanliga trumf på handen, hvilket i slutet af en säsong ej har sig så lätt i vår repertoirelösa tid. Både den kungliga teatern och Kasino ha emellertid i år varit så lyckligt utrustade. Den förstoämnda framkom för någon tid sedan med den förvånande och för denna säsong alldeles speciella sällsyntheten af ett nytt originalt lustspel och så infann sig