Göteborgsposten – 5 juni 1872, sida 1

Rivalerna. Af mrs Henry Wood, fört. till Lordens döttrar m. fl. (Öfversättning från Engelskan). I. Londonersäsongen stod i sitt flor — ej nutidens Londonersäsong, utan en för åtskilliga år tillbaka — och en salong, der allt var sol, ljus och värma, låg med sina fönster utåt ett fashionabelt torg i en ytterst fashionabel stadsdel. Längst bort i rummet, dit solstrålarne ej hunno, satt en ännu ung och mycket vacker dam tillbakalutad i sin länstol; en feberaktig rodnad var utbredd öfver hennes kinder, men hennes öfriga drag voro hvita som den kudde mot hvilken hufvudet hvilade. Huset beboddes af mr Verner Raby; denna dam var hans hustru, och hon var döende. Det sades vara ryggmärgslidande — allmän svaghet — ett slags aftyning; både vänner och läkare voro af lika stridiga åsigter rörande den verkliga sjukdomen. Ingen framkastade en vink om att gorg och bekymmer, gäckade förhoppningar och grymt sårade känslor kunde ha någonting att göra med hennes sjukdom; det sannolika är dock att de långt mer än något annat bidragit dertill. Samvetsqval torde äfven ha gjort sitt till. En gång, såsom mycket ung, var hon förlofvad med en mr Mair. Hon trodde att hon tyckte om honom; hon tyckte verkligen om honom; men en annan som stod högre i verldens gunst korsade hennes bana. Hans glänsande yttre förbländade hennes ögon, liksom baronen i den gamla sagan förbländade den sköna Imogenes; hans ställning förbländade hennes omdöme, och Maria Raby var färdig att