Göteborg d. 3 Juni 1872. Just nu när våren på nytt kläder den svenska jorden i fägring och fyller oss med medvetande om att vi ega ett skönt fosterland, tåga tusental af emigranter genom vår stad, stadde på färden till en annan verldsdel. Hvad drifver dem härtill? Har något nantesiskt edikt blifvit upphäfdt och ersatts med ett påbud som qväfver religionsoch samvetstriheten inom värtland? Är den politiska frihet, som af gammalt varit vårt lands tillhörighet i fara att oss betagas? Har nöden trängt in i våra boningar och föreskrifvit oss den hårda lagen att hos främlingar söka vårt bröd? Intet af detta. Friheten, den religiösa såväl som den borgerliga, har aldrig i vårt land varit så fast grundad som nu. Ställd under folkets eget hägn, som den är, bör ej heller någon fruktan finnas för att den skulle kunna hotas. Det ekonomiska välståndet har ej på länge, om ens någonsin förut, hvilat på