Göteborgsposten – 3 juni 1872, sida 1

—75i Ä — — ———— tagit honom till lärare, så har också akademien erkänt och gillat den metod, efter hvilken han undervisar; och således kan ingen, allraminst inspektor, ålägga honom att följa en annan metod än hans egen (om han också icke hade någon). Inspektor vid Musikaliska akademien är således ett slags oting, och så länge ej läroverket undergår någon ombildning, så kan man med bestämdhet säga, att de tusen rdr, som för denna intet sägande befattning utgifvas, äro — bortkastade. Våra samtliga teatrar ha under innevarande säsong gjort briljanta affärer, hvartill väl de goda åren mycket bidragit, ty på nyheter har säsongen ej varit rik. Den enda nya opera som hittills gifvits är Wagners Flygande Holländare, hvilken likväl ej tycktes slå an på vår musikälskande publik; orsaken härtill bör dock till en stor del skrifvas på uppsättningen vch brist på sådana röster, som den Wagnerska musiken med sin starka instrumentation kräfver. Den nya omtyckta sångerskan, m:ll Mathilda Grabow, har under vintern varit af sjukdom förhindrad att uppträda mera än ett par gånger; deremot har en ung koloratursångerska, m:ll Ida Basilier, som gjort sina studier i Paris hos Masset, debuterat och ofta syllt salongen. En ung norska, m:ll Moe, har äfven vunnit bifall. Säsongen lär komma att afslutas med Sicilianska Aftonsången af Verdi, hvari fru Michaöli och hr Ambrosi inneha hufvudpartierna. Man fruktar likväl, att denna aftonsång kan få en svår medtäflare i trastarnes, hvartill man snart gratis inbjudes på Djurgården under sommaraftnarna. Konserternas antal har under säsongen minst sagdt varit storartadt, om också programmens innehåll ej alltid varit så inbjudande, med undantag likväl af den konsert som helt nyligen arrangerades af konsertmästare Dente å stora Börssalen, dervid man fick tillfälle åhöra ett bland den odödlige Beethovens mästerverk. Bland de konsertgifvande konstnärerna har harpisten Sjödn varit säsongens lejon. Öfverallt, der hans guldharpa klingat, har han lockat en tacksam och talrik publik att infiona sig. En härvarande musikreferent påstod, efter Sjödns konsert å Börssalen, att man nu för lång tid fått nog af harpan, men han vederlades snart och detta på ett eklatant sätt, ty endast ett par veckor efteråt gaf hr Sjödn åter konsert i Ladugärdslandskyrka och den storartade lokalen var — till trängsel fylld! På tal om musikreferenter, så har man i Dagens Nyheter läst braskande utgjutelser om d:r G. Satter, hvilken är ju en för Göteborg bekant pianist. Men oaktadt allt det vackra som skrifvits om honom begår Musikaliska akademien den oartigheten att icke välja honom till pianolärare i konservatorium, utan låter i stället den honom öfverlägsna m:ll H. Thegerström vodorsaras full rättvisa. Åt mill Thegerström har nemligen vid akademiens senaste sammankomst d. 23 Maj uppdragits denna befattning äfven för nästa termin. Att hon är platsen fullt vuxen erkänner man redan i härstädes varande förnämsta musikaliska kretsar, hvilket för hennes många musikvänner i Göteborg bör vara särdeles glädjande att erfara.