Göteborgsposten – 28 maj 1872, sida 1

Af Susan, på hvilken mr Barnstaple helsade med en klappning under hakan, erfor han att mrs Bradstock nyss anländt och nu var sysselsatt med att smeka sitt barn. — Rätt så! sade mr Barnstaple gillande. Det är en sysselsättning som jag hoppas att äfven du, mitt barn, en gång skall bli upptagen af. Med dessa ord klappade han ånyo Susan under hakan, hvarefter hon skrattande gick sin väg. Lagkarlen fann mrs Bradstock, såsom Susan beskrifvit, tryckande lille George mot sitt bröst; men lille George tycktes ej mottaga hennes ömhetsbetygelser med mycken värma. Han sträfvade att bli fri från sin mors omsamning för att komma åt en trähäst som stod vid dörren. — Den der pojken har en riktig fängelsefysioromi, sade mr Barnstaple för sig sjelf. Några af mina yrkesbröder skola sannolikt förtjena penningar på dig i en framtid, min gosse! Mrs Bradstock! yttrade han högt; det gläder mig att se er återkommen till ert gamla hem. — Ab, sir! utropade mrs Bradstock i det hon ställde barnet på golfvet och gick emot sin gäst med utsträckta händer. Hvad har ni väl fattat för tanka om mig som ej kommit till er förr och sagt er huru tacksam jag är för allt hvad ni gjort för mig? — Ni hade ej ringaste anledning till något sådant, sade mr Barnstaple. Det är ej fråga om den saken, mrs Bradstock; jag gjorde endast hvad man betalade mig för att jag skulle göra. — Obh, sir, ni får ej taga det så; jag vet att jag al