Göteborgsposten – 14 maj 1872, sida 1

Göteborg d. 14 Maj 1872. Att alla liknelser halta är en känd sak, men aldrig hafva vi sett någon på båda fötter mera haltande, än den som i Fredags var ute och vandrade i Handelstidningens spalter. Fråga var om grundskatterna, och vår kollega, hvars åsigter på ett märkvärdigt sätt, liksom genom en harmonia prestabilita, en på förhand bestämd öfverensstämmelse, alltid sammanfalla med landtmannapartiets, var naturligtvis straxt på det klara med att dessa skatter borde utan någon ersättning till staten upphäfvas. Det är ej vår mening att tadla sjelfva åsigten. Vi dela den visserligen icke — åtminstone ej i hela dess vidd — men spörsmålet är i allt fall så svårt att vi väl kunna fatta, att meningsskiljaktighet i ämnet förefinnes, Men mot sättet, hvarpå åsigtens giltighet ådagalägges, kunna vi ej undertrycka en anmärkning. Den fråga, hvars lösning gifvit åt våra statsmän så mycket hufvndbry, besvaras här helt enkelt med en ljuflig och klar liknelse, med en hänvisning till att vi, stadens medlemmar, inom våra kommunala förhållanden sjelfve egt grundskatter, men med glädje låtit dessa afgiftsfritt bortfalla, när den s. k. likställigheten infördes. Dessa grundskatter berättas hafva varit: afgifterna till brandvakter och nattbevakning, till gatornas underhåll och till gaslysningen. Ifall grundskatterna skulle afskrifvas och det skattebelopp, som motsvarar deras värde, i stället uttagas genom förhöjning af allmänna bevillningen blefve tydligen alla rikets innevånare, jordegare såväl som icke-jordegare, med undantag blott för innehafvare af f. d. skattejorden, derå lidande. För alla dessa komme summorne å debetsedlarne att betydligt växa. Men det gifves en samhällsklass, som särskilt hårdt skulle drabbas af denna orättvisa, nemligen innehafvarne af den s. k. privilegierade jorden (säterier, allmänna frälset m. m.). Tänkom oss att en person, vid nyligen söretaget inköp af jordegendom, haft att välja mellan tvenne närbelägna possessioner, för öfrigt af samma storlek och beskaffenhet, men olika derutinnan att den ena varit af frälse-, den andra af kronoskattenatur. Spekulanten bestämde sig för den förstoämnda och har då måst betala densamma med en summa, hvars belopp öfverskjuter den begärda inköpsumman för skattehemmanet med en siffra som noggrannt uttrycker den kapitaliserade skilnaden mellan de båda egendomarnes onera och skatter. Nu borttagas i hast grundräntorne på skattehemmanet; dess värde stiger med räntans kapitaliserade belopp, och köparen till frälseegendomen måste icke allenast se sig förgäfves hafva utgifvit den nyss omnämnda öfverskottssumman, utan mäste ock medelst sin andel i den förökade bevillningen hålla-staten skadelös för den gåfva som gifvits åt grannen. Antaget nu att Handelstidningens framställning af fakta i afseende på vår forna kommunala fastighetsbeskattning vore riktig, så ser man likväl att en bland de vigtigaste punkterna för anställande af jemförelse här saknas. I städerna ha aldrig funnits privilegierade fastigheter motsvarande vare sig ypperliga eller allmänna frälset), och den största orättvisa, som en de verkliga ej de inbillade grundskatternas afskrisning skulle medföra, kan således ej här inträffa. Om den frihet från afgifter till staden, som exempelvig tillerkänts medlemmar at ecklesiastikstaten för deras innehafvande gärdar, någonsin öfvergått till ett vid sjelfva fastigheten häftande privilegium, så hade möjligen något berättigadt i jemsörelsen kunnat upptäckas. Ty det högre pris, sådane vid öfverlåtelse skulle betingat, hade då, liksom vid det ofvannämnda slaget af jordegendom, innefattat en friköpningsafgift från de skatter som tryckte öfriga fastigheter. Sådant har aldrig skett och liknelsen sväfvar följaktligen i luften. Må vi emellertid, med bortseende för tillfället från den väsentliga olikhet, vi nu anfört, se saken från den ståndpunkt, på hvilken vår kollega ställt den. De innevånare i Göteborg, som icke äro fastighetsegare, klaga ej ötver att brandvaktsasgitterna m. m. nu utgå efter taxering, derföre böra ej heller de, som icke ega någon jord, klaga ötver att