Göteborgsposten – 14 maj 1872, sida 1

——— — — — — Har du sagt honom allt hvad jag bad dig säga honom? — Ja. — Nå hvad svarade han? — Han svarade att han aldrig fattar förhastade beslut, och han måste ha tid på sig att fundera på saken. — Tid att fundera på saken! När sessionen är om tre dagar härefter! — Det vet han lika väl som du, bovars. Ingen menniska kan ha bättre reda på data än min patron. Låt honom komma till er på morgonen före sessionen, sade han till mig, Åoch ni skall då kunna säga honom hvad beslut jag fattat. Han skall då ha tillräcklig tid till att vidtaga hvilka åtgärder han behagar. — Menar han hvad han säger, eller är det falskt spel han spelar? — Det är ett spel som han aldrig försökt med mig, sade Grogram. — Och han gör bäst i att ej försöka det med mig heller, sade Bradstock. Förstå mig rätt, Joe ; jag har beslutat att bringa den här saken på det klara så vidt min hustru angår; huru det går med mig sjelf bryr jag mig ej det ringaste om. Jag kan lika gerna utstå mitt straff, jag vet till och med icke om jag ej hellre skulle vilja bli skickad dit ut än föra det lif jag nu för, bland personer som sjelfva äro hederliga och som tro att jag är hederlig. — Du påstod ju att du var det, sade Grogram. — Ja, jag är det nu, men hvad har jag varit? sade Bradstock. Jag sade det ej på skryt, jag sade det endast emedan jag ville öfvertyga dig om att jag är bestämd i det afseendet och ej bekymrar mig det ringaste om mig sjelf. Jag vill ej skryta, och jag är den siste som skulle vilja bringa en gammal vän i olycka; men då det blir fråga om att välja mellan den vän som kan mycket väl akta sig sjelf och min hustru som sträfvat på hederligt sätt och haft ett hårdt lif allt sedan hon var nog dårak