Göteborgsposten – 6 maj 1872, sida 1

säck! Således är det ej att undra på om jag känner mig något orolig öfver hvad ni ämnar göra med anledning af Georges förslag. — Detta förslag är, om jag förstår er rätt, att jag skulle öfvergifva åtelet mot Martha Bradstock, i hvilken händelse hon skulle sättas på fri fot vid nästa magistratssession? — Alldeles. Det är just hvad han föreslog. — Då vill jag säga er, sade den lille mannen i det han förbittrad skakade sin knutna hand i luften, att jag ingalunda kommer att göra någonting sådant; att jag ej kommer att lägga ner åtalet om också hvarenda missdådare som ännu undgått galgen yrkade derpå, och att jag nu sedan denne skurk trädt fram har ännu bättre utsigter än någonsin till att draga fördel af den affär hvarpå vi inlåtit oss. Nej, säg honom ej det sista, men det första; säg honom — — Det är lätt att säga säg honom ! sade Grogram; men huru skall jag kunna säga honom det? Ni tror väl ej att jag skall återse honom ? — Nå, gör detsamma, sade den lille mannen; säg det till er sjelf — det är tillräckligt. Res tillbaka till London, det är den säkraste platsen för. Byt om bostad och bry er ej om skräddare som lägga märke till mystiska män. Res tillbaka dit och öfverlemna allt åt mig. Ni skall få höra af mig tids nog, och hvad som än må hända, kom ej och plåga mig vidare med några dumma historier om döda män som äro återkomna till lifvet. Jag skall denna gång ej draga in på ert veckounderhåll, men gör ej om det här igen. — Och ni vill ej gifva med er i fråga om Martha? — Nej! ropade den lille mannen. Gå! Då Grogram lemnat mr Pentweazle, gjorde den lille mannen hastigt några slag fram och tillbaka på katedralplatsen. — Det här synes vara märkvärdigt gynnsamt för mig, sade han för sig sjelf. Dender skurken Bradstock