Göteborgsposten – 3 maj 1872, sida 1

vit utstruket ur fångrullorna för många månader sedan; men Joseph Grogram är vid denna tid en ganska beryktad person, skulle jag tro. Guvernörerna på fångkolonierna bruka insända rapporter till regeringen, och det måste finnas mer än ett ark papper, på hvi.ket namnet Joseph Grosrom står skrifvet och innehållande bland andra intressanta saker äfven berättelsen om huru han kom i tjenst på ett sådant der fribrof som gäller för platsen och huru han aldrig kom tillbaka till förbrytarcetablissementet; hvad straffet är för sådant, det vet du bättre än jag, Joe. — Ja, sade Grogram efter en paus, det är nog mycket väl beräknadt, och jag tror nog att allt det der är uppskrifvet på papperet; men om jag i min ordning skulle säga dem att George Bradstock ej är död — säga dem att det varit bedrägeri från början till slut — och om jag skulle visa dem hvar de skulle få fatt i honom, hvad skulle de säga om det, monntro? — De skulle säga att du vore en lögnare, Joe, och gjort upp en mycket dålig historia. Och hvad det sista beträffar, skulle de mycket snart bevisa att du vore en lögnare, ty hvad beträffar att få fatt i mig, som du säger, så vet hvarken du eller någon annan hvar jag är till finnandes, och då jag varit försvunnen i så många månader, bör det ej vara någon svårighet för mig att åter försvinna. Mr Grogram tycktes slagen af argumentets kraft, ty han förblef tyst under en lång stund medan han öfvertänkte saken. Slutligen yttrade han: — Antag att vi gå in på hvad du begär, min principal och jag, och upphöra med förföljelsen mot denna qvinna — mrs B. menar jag — hvar skall jag kunna underrätta dig om hvad vi beslutit? Bradstock kastade en lugn blick på honom och för första gången rördes hans mun till någonting liknande ett skratt. — Nej, Joe — nej, sade han, den listen duger ej. Tro ej att jag är enfaldig nog att meddela dig min adress