Göteborgsposten – 3 maj 1872, sida 1

Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris d. 18 April. Man har en gammal historia om en he: derlig finek skeppare, som efter att en gång på källaren Riga i Stockholm ha blifvit serverad en portion buljong, sedan han smakat några skedar, förgrymmad utbrast: -År detta buljong, så har jag seglat i buljong frn Åbo och bit. , Ungefär detsamma kunna vi nordbor säga om det här i Paris rådande belägringstillständet. När vi höra talas om belägringstillstånd äro vi gerna böjda att se framför oss allehanda farliga skräckbilder, drömmande om Haynaus qvinnopiskningar eller Narvaez blodsdomar. Lyckligtvis ser man icke här någon tillstymmelse til dylika vederstyggligheter. Lifvet här är, så vidt jag kunnat märka, alldeles detsamma som hos oss, litet friare och litet gladare blott, och den som t. ex. i Söndags gjorde en tur till kapplöpningsbanan vid Longehamps och på hemvägen tog kosan genom Boulognerskogen och stannade en halftimma vid den ryktbara kaskaden, måste nödvändigt bära sådana der sanningsglasögon, som Andersen beskrifver i en af sina sagor, för att kunna se att han befann sig belägrad. Det var också den torsta dagen, derom voro alla ense, sedan början af Juli månad 1870, som Paris visade sig i sin fordna glans, med de nya vårmoderna och de gamla cocotterna, ryttare, ekipager, glam och champagne utan all ända. Och på qvållen öppnades Calåkonserterna i fria luften i Champs Elysåes, och bland de hundratusentals promenerande på boulevarderna eller i Paris omgifningar var det visst ganska få, som stodo ut med att gå och sura öfver republiken, huru mycket legitim-, orleaneller imperialister de för resten månde vara. All denna lyckliga stämning (och allt annat godt som vederfares oss här, inklusive det vackra vårvädret) lärer bero, säger man, på presidentens mottagningar i Elysåe-palatset. Sjelf lärer Thiers hysa samma öfvertygelse och finge han blott en månad stadna i Paris, menar han, och vara befriad från nationalförsamlingen, så skulle han göra hufvudstaden så rik och blomstrande och lycklig att ingen menniska ekulle tänka på att återvända till Verzailles, och ingen skulle ha mod att sätta sig emot den definitiva republiken — och konsuatet på lifstid. Hara nationalförsamlingon skall uppfatta aken kommer snart att visa sig, då den om ;ågra dagar sammanträder. Hvad som synes å förhand afgjordt, det är att presidenten fördereder en ny drabbning. De många adreserna från generalråden som han emottagit med god smak, det förstås. ehuru de; denna