Göteborgsposten – 2 maj 1872, sida 1

EN —rrsmaeeememmee — SE — Riksdags-Kaleidoskop. XXVIII. Den 29 April. Den stora konstitutionella striden, hvartill den mycket obetydlige hr Ola Månsson gifvit uppslaget, om riksdagens betogenhet att genom samfälld votering slita tvisten om de ordinarie statsinkomsternas upphäfvande, hade icke väl slutats, till föga berömmelse för Andra kammarens takt och besinning, törrän två motioner väcktes derstädes, begge föranledda af den nyssnämnda striden. Hr Liss Olof Larsson, som obestridligen är en ganska knipslug man, påstår sig omöjligt kunna fatta hvarföre icke i 65 8 riksdagsordningen ordet retatsutgifter borde hafva utbytts mot orden statens reglerande. Emedan han hyser stor förkärlek för ett sådant utbyte, så har han hemställt i afgifven motion att konstitutionsutskottet i första band skulle verkställa denna bytesåtgärd, under förhoppning att den sedan skulle antagas af riksdagen samt slutligen af K. M:t sanktioneras. Deretter skulle det blifva en lätt sak att efter hand votera bort alla de ordinarie statsinkomsterna — grundskatterna i första rummet, som uppgå till något mer än sex millioner rdr årligen; hvarefter naturligtvis bevillningen efter andra artikeln blef ökad från 2 till 8 millioner rdr, således fyrdubblad, hvilket visserligen blefve ganska kännbart, men särdeles sördelaktigt för dem som dittills erlagt grundskatterna. Motionen är således till sit sytte mycket praktisk — den stöter på kommunism, men det är alls icke värdt att fästa sig vid dylika småsaker, och skulle klagan föras derötver att bevillningen efter andra artikeln fyrdubblades, så kan det gå an att hjelpa saken dermed att införseltull åsättes alla slags lefnadsmedel, framför allt sådana som Laf de tungt beskattade jordbrukarne produceras. Den tidning här på platsen som genast råkade i förtjusning när hr Liss Olof Larssons motion blef känd, förklarade att genom densamma Åbetages grundlagarne all tvetydighet i afseende på sättet för behandlingen af de ordinarie inkomsterna och ställas de helt och hållet under riksdagens domvärjo i gemensam votering. I dag har motionen behandlats i konstitutionsutskottet — nej misshandlats, skall Liss säga. Den förkastades, men icke med den aflagda sedelns biträde, utan för 11 röster mot 8, säledes höllo icke Andra kammarens ledamöter tillhopa. Det är klart att i Andra kammaren skall den gå som en dans; der skall. man naturligtvis, gripen af den sanna demokratiska andan, omfatta ett förslag som, antaget, har grundskattornas bortvoterande till resultat. Derföre skall den väl ock i Första kammaren med ifver omiattas af — grefve Gösta Posse, understödd af hr Storckensölt och några till i tysthet, men icke af stort flera. Den andra motionen har väckts af ingen mindre än pastor Törnfelt, som längo förundrat sig deröfver att riksdagen, som är den statsmakt hvilken representerar hela nationen, icke ens har den ringa makten att välja sina egna talmän. För att denna hans förundran en gång må kunna sluta och riksdagen tå lite mera makt, vill han att hvardera kammaren sjelf skall få välja talman och vice talman. Motivet för detta förslag är så osörbehållsamt angifvet af den tidning här som på det politiska området vida öfverträffar Åvorldens under, Little Todd på det akrobatiska, att jag endast behöfver citera det för att öfvertyga alla tveksamma, om annars några sådana finnas till. Medelst den (br Törnfelts motion) törebygges möjligheten af att, såsom vi sett i dessa dagar, en talman vägrar proposition i fullkomlig strid mot majoritetens äsigter. Han kunde ha gifvit än mera kläm åt sin präktiga motiveriog genom att citera en voteringsepisod från norska storthinget och ett yttrande af Sören Jaabek. Det gällde ett lönetillägg för bergmästaren Holmsen, förordadt enstämmigt af utskottet; 54 storthingsmän röstade för bifall, 54 för afslag. President var Sverdrup — skrifver Jaabek i sin Folketidende N:o 16 — och hans dubbelstämma afgjorde utslaget sålunda att bondepartiet vann. Så herrligt är det att hatva en president, som