Göteborgsposten – 2 maj 1872, sida 1

— Hvad mig beträffar egde intet sådant förhållande rum, det kan jag försäkra er, sir, sade Frank. Den gamle gentlemannen tycktes något modstulen till följe af Franks ihärdiga allvar, men han försökte dock bibehålla ett sken af glädtighet då han yttrade: — Nå väl, vi få väl i stället försöka att göra bröllopet så gladt som möjligt. Jag hoppas att du vid närmare eftertanka öfvergaf det beslut du för en tid sedan antydde för mig och bjudit din gamle vän, mr Maunder, lagkarlen, och din kusin, mr Callow; de skola bli hjertligt välkomna här och det skall göra mig stort nöje att se dem under de förändrade förhållanden i hvilka vi alla befinna oss. — Ni är mycket god, sir, sade Frank; men jag har ej bjudit någondera of dem till mitt bröllop. — Du lär väl ej ha omtalat för dem att ditt bröllop var förestående utan att bjuda dem att öfvervara ceremonien ; det är från mitt hus du skall taga din brud tänk på det? — Jag sade dem ingenting-om den saken, sir, sade Frank, af det enkla skälet att jag ej träffade någondera af dem. Jag nämnde för er min åsigt, att de skulle ogilla det sätt hvarpå min förmögenhet blifvit förvärfvad, och jag tyckte det vara bäst för det allmänna lugnet och trefnaden att afstå från att besöka någon af dem. — Du är sjelf den bäste domaren i dylika frågor, Frank, sade den gamle gentlemannen med en betydelsefull axelryckning. — Och efter som vi nu kommit in på det här kapitlet, sir — jag är säker om att ni skall tycka att jag kommit tillbaka full af motsägelseanda, men det är bäst att genast taga dylika ämnen under afhandling och få dem bestämdt afgjorda — cftersom vi nu kommit in på det här kapitlet, måste ni tillåta mig uttrycka mitt uppriktiga hopp att ceremonien måtte försiggå så lugnt och stilla som möjligt. Jag hörde er nyss nämna någonting om ett gladt bröllop. Jag är öfvertygad om att jag för