Göteborgsposten – 26 april 1872, sida 1

skapet vid indelta armn och sjöförsvaret, utan äfven för rikets försvarsväsende i sin helhet, och då den af motionären föreslagna åtgärden ringalunda kan tjena till att befrämja, utan snarare att motverka begge statsmakternas eniga samverkan för fosterlandets gagn och bästa, föreslog utskottet att motionen skulle lemnas utan afseende. Det är otvifvelaktigt, att äfven om utskottet varit annorlunda hopkommit, om der bade blifvit insatta både hr Sven Nilsson i Österslöf, hr Jöns Pehrsson, frih. Ericson samt br Key, och om de fått diktera klämmen i enlighet med motionärens och deras egen önskan, ja till och med om hela Andra kammaren skulle ha godkänt densamma, så hade dock demonstrationen ändå varit betydelselös, sedan landtmannapartiets heloch halfledare icke, då dechargebetänkandet behandlades, vågade slå till och använda 107 S reger.formen. Diskussionen å deras sida som gillade motionen utgjorde också endast en fortsättning at den i dechargebetänkandet invoterade lumpna anmärkningen. Frih. Ericson uppträdde nu, likasom ofta tillförne, såsom målsman för rustoch rotehållarne, hvilka han betraktar som svenska folkets kärna, stundom till och med såsom hela svenska folket. Hr Sven Nilsson i Österslöf förmenade att då rekrytåldersförfattningen tillkommit utan riksdagens samtycke, så egde den icke gällande kraft, och påstod att om någon rotehällare uppvisade en 26-årig rekryt, så skulle ingen domstol ställa sig den k. kungörelsen till efterrättelse, i händelse tvist uppkom mellan betälet och rotehållaren om den ifrågavarande 26-åringen. Hr Key gillade äfven motionen, ordande som vanligt bombastiskt bland annat om en stridshandske som regeringen kastat åt representationen, och betviflade att en enig samverkan mellan regeringen och representationen skulle kunna uppstå, när den icke förefunnes inom regeringen sjelf, som den ena gången föreslår att en del af båtsmanshållet skall ställas på vakans och den andra gången inskränker åldersbestämmelserna för båtsmännen för att öka deras tjenstbarhet. (Hr Key är alltid olycklig då han skall bevisa något med exempel; han väljer sådana rasande illa. Så äfven nu. Kan väl någon finna ett bevis på bristande samverkan inom regeringen då det varit sjöministorn som både föreslagit att en del af båtsmännen skola ställas på vakans, och tillika kontrasignerat kungörelsen att de båtsmän som hädanefter antagas, ej så vara vid inskrifningen äldre än 25 år. Eller är det bevis på bristande samstämmighet att ministrarne för landtoch sjöförsvaret föreslagit hvardera en lika syftande författning?) Motionens försvarare rönte ett starkt motstånd dels från utskottets ordförande frih. af Schmidt, dels från direktör Grill, v. talmannen Mannerskantz, häradshöfding Åstrand, biskop Rundgren, d:r Appeltofft och hr J. Bergström från Dalarne. Hr Åstrand erinrade att den Sven Nilsson i Österslöf som suttit i konstitutionsutskottet, men icke der påyrkat att 106 S R-f. skulle tillämpas på statsråden för rekrytåldersförfattningen, och den Sven Nilsson i Österslöf som nu klandrade författningen, icke riktigt sammanstämde, utan föreföllo nästan som två olika verkande personer. Derpå svarade hr Sven Nilsson att ban i nämnde utskott fått foga sig etter majoriteten, men straxt var hr Åstrand framme med en erinran att hr Sven ioke ens i en afgifven reservation låtit 106:an framträda. Med sitt vanliga orubbliga lugn anmärkte biskop Rundgren, att då ett bifall till motionen icke kunde föranleda till något riksdagens beslut (dertill fordrades nemligen äfven Forsta kammarens medverkan), så gällde det här blott trägan om en opinionsyttring, men den hade redan blifvit afgifven vid dechargebetänkandet. Kunde det väl vara skäl att nu yiterligare opinera i frågan? Säsom icke hemmastadd på det militära området, hade talaren rättat sig efter ett yttrande om den förevarande kungörelsen, hvilket afgifvits då dechargebetänkandet diskuterades; talaren läste upp detta yttrande ur protokollet och deri erkandes att författningens sytte var godt; den som afgifvit detta vitsord var hr Key och hans åsigt hade varit vägledande för biskop Rundgren. (Åtskilliga gåtvo sin munter— — ul— F — enare eller medhjijelpare åt den der I upnoskattnin