Göteborgsposten – 25 april 1872, sida 1

————— :— LEE —-2 beskedlig man och omtyckt af dem, så att de gjorde ingen anmälan om saken. Sålunda blef jag förd till hans ställe, och der försökte han att återkalla mig till lif. Har hade varit doktor i armen, och hans tjenare, en gammal soldat, var den ende som var honom behjelplig. En kringstrykande karl hade händelsevis dött i herberget på platsen samma afton, och doktorn och hans tjenare läto dennes kropp gälla för min och allt aflopp utan bråk och undersökningar. Der i doktoros hus stannade jag qvar i flera veckor, och då jag var tillräckligt återställd för att begifva mig derifrån var det väl George Bradstock som kommit dit. Mr Conway hade talat med mig mycket om saker som du kanske ej förstår eller bryr dig om, Joe, saker som jag dittills ej heller hade brytt mig om. Under försynens ledning sade mr Conway till mig, hor jag varit medlet hvarigenom lifvet blifvit er återskärkt, BredetocCk. Låt mig nu se att ni sätter värde på det, sade han; låt mig se att ni använder det på helt annat sätt än ni gjort förut, i annat fall har jag endast varit medlet till att bibehålla en förbannelse för Jorden, i stället för att, såsom jag hoppas, ha gifrit en menniska tillfälle till ånger och förbättring. Så sade han, Joe, och jag har lagt hans ord på hjertat och sökt att föra en bättre vandel. Jag har lefvat under ett annat namn sodan, lefvat långt härifrån, gjort ärligt arbete och redligt förtjenat mitt bröd. Jag är en helt annan man nu än jag var då du kände mig, Joe, jag är lycklig öfver att kunna säga en helt annaa man. Mr Grogrem mottog ej denna sista underrättelse på ett särdeles gynnsamt sätt. Tvärtom visade han en viss oro, ryckte sig i hår och skägg, spralade med fötterna och uttryckte, så mycket som var honom möjligt utan att afbryta, sitt ogillande. Då hans kamrat slutat sitt tal, sade han: — Åh, är det på det viset, George? — ifall jag får taga mig friheten att kalla en person vid hans dopnamn som blifvit ett sådant helgon. Men får jag lof att fråga,