Göteborgsposten – 18 april 1872, sida 1

— — — ——WWu?fäA — ——— — Jag önskar att du hade gjort det, mitt barn, sade den gamle gentlemannen; men sådant är det sorgliga faktum, eller, för att ej säga för mycket, sådan är den anklagelse som blifvit framställd emot henne. — En anklagelse som vi utan tvifvel snart skola kunna vederlägga. Att tänka sig denna milda stillsamma qvinna som alltid uppfört sig så hyggligt och varit så tacksam för de få välgärningar vi kunnat bevisa henne såsom delaxtig i ett sådant brott som det för hvilket hon är onklagad! Stöld! Så orimligt! Och hvad slogs stöld skulle det ha varit, om jag får fråga? Bröt hon sig in i ett hus kanske? — Nej, sade den gamle gontlemannen småleende. Anklagelsen går ej ut på något dylikt djerft dåd. För att vara opartisk är jag nödsakad medgifva, att den anklagelse som framställts mot den stackars avinnan är ingalunda orimlig; det vill säga det är fullkomligt möjligt att hon begått det brott som lägges henne ill last. — oOch hvari består detta brott, onkel? Meddela mig alla detaljerna. Jag är mycket nyfiken. — Mrs Bradstock, mitt barn, sade den gamle gentlemannen lugnt, är enklagad för stöld — ej för att ha begått den i egen person, ej heller för att ha varit upphofvet till den, eller ens ha varit på något sätt inblandad i den från början. Hon är anklagad för att ha varit, såsom det heter på lagspråket, medbrottslig efter gerningens begående. Historien, sådan den berättats mig af den person som framställt anklagelsen mot henne, ar denna. En mycket betydlig qventitet guld, som var på väg till London — Gud i himlen! utbrast den gamle gentlemannen afbrytande sin framställniog, kan det vara möjligt att detta var den remiss som vi med så stor oro väntade på banken och hvars uteblifvande vi en tid trodde skulle göra våra utbetalningars inställande nödvändigt. Det ser verkligen snarligt ut. Och om så är ha både du och jag stort personligt intresse af saken. Men detta skall väl bli uppdagadt med tiden. Emellertid blef detta guld på