Göteborgsposten – 18 april 1872, sida 1

AAAIIII—II— — Första kammaren afslog motionen och 2 gillade det sätt hvarpå den af statsutskottet fr ll bifall förordats. v Men i Andra kammaren uppträdde häadshöfd. Dufva med ett så skarpsinnigt utänkt försvar för utskottets framställning och ör riksdagens uteslutande rätt att förfoga fven öfver de ordinarie statsinkomsterna, att r Ola Månsson sannolikt ångrade att han ej räckt motion om alla de ordinarie statsinkomternas afskaffande, hvarigenom allt vidare råk om grundskatternas aflösning förekommits. Sedan etatsutskotteta framställning blef örkastadt af Första, men godkändes af Andra kammaren, uppstod en liflig skriftvexling i tidtngarne rörande riksdagens befogenhet att itan konungens bifall afskaffa mantalspenningarne, och äfven öfriga ordinarie statsinkomster. Hvad i frågan uttalats af konstitutionsutskottet och under ståndsriksdagarne — uttalanden som icke gifva stöd åt statsutskottets Åtgärd — förklarar man vara af ingen vigt nu, etter representationsreformen. En fullkomligt ny grundlagstolkning har blifvit uppställd af br Dufva och vore den endast tiondedelen så bindande som den måhända är, så skulle den i Andra kammaren accepterats. Emellertid uppstod den frågan: skall framställningen om mantalspenningarnes afskaffande anses hafva förfallit, då kamrarne stannat i skiljaktiga beslut, eller skall gemensam votering företagas? At flera skäl har denna fråga afbidats med stor otålighet. Häradshöfd. Dufva hade då statsutskottets memorial föredrogs i Andra kammaren medgitvit att det icke med stöd af grundlagen var lika klart att gemensam votering kunde företagas, som att riksdagen kunde besluta i enlighet med statsutskottets gjorda framställning. Men af lika stort intresse var att erfara hrad grefve Posse skulle besluta sig för, då fråga uppstod i utskottet antingen saken skulle anses förfallen eller underkastas gemensam votering. I beväringsfrågan hade en fullkomlig splittring inom landtmannapartiet uppstått; cheferna grefve Posse, frih. Erieson och hr Key röstade med intelligenspartiet, cheferna Carl Ifvarsson och Sven Nilsson i Österslöf med landtmarnapartiets stamtrupp, men blefvo, såsom bekant är, slagna. Om nu gresve Posse vid behandlingen af frågan om den gemensamma voteringens företagande äfven skiljt sig från sitt parti, så hade det redan nu svaga bandet brustit, och det inflytande som han med så stora uppoffringar vidmakthållit hade reducerats till — 0. Åtskilliga extraordinära mesyrer ha derför vidtagits för att återföra grefve Posse under partiets högtryck; han togs i Lördags under särskild upptuktelse i en af de större tidningarne och antyddes att medverka till beslut om votering i kamrarne. I dag har utskottet uppgjort förslag till voteringsproposition rörande mantalspenningarne. Men häremot ha samtlige Första kammarens ledamöter i utskottet reserverat sig. Det är således Andra kammarens utskottsledamöter, gynnade af den aflagda sedeln, som dikterat beslutet. Men dermed är ingalunda afgjordt att gemensam votering kommer att företagas. Talmännen kunna vägra göra proposition på utskottets voteringsförslag, om de anse den fråga, hvarom skall voteras, vara stridande mot grundlagens lydelse. Sedan beror det på kamrarne att ändå yrka på proposition, i hvilket fall frågan hvilar till dess konstitutionsutskottet slitit tvisten. Men om, såsom troligt är, talmannen i Första kammaren vägrar framställa proposition, och denna kammare godkänner, eller låter bero vid, den skedda propositionsvägran, så kan icke gemensam votering ega rum, och då har frågan om mantalspenningarnes indragning förfallit. Det är naturligtvis omöjligt att förutsäga hvad talmännen erna göra; men jag anar att Första kammaren icke vill vara med om att afskaffa de ordinarie statsinkomsterna på de: sätt som anvisats af statsutskottet. — — Ad Ad —2 ÅO — —