Göteborgsposten – 17 april 1872, sida 1

medlem af orkestern och en gentleman om hvilken ingenting annat var bekant än att han låg till sängs hela veckan, hvarom misstankar uppstod hos hans grannar på grund af frånvaron af hans garderob, hvilken med stor regelbundenhet togs bort hvarje Måndags morgon, insvept i en fläckig näsduk som hophölls medelst knappnålar, och bars tillbaka med lika punktlighet hvarje Lördags afton. I öfversta våningen bodde Grogram, en af skräddarens arbetare med hustru och tre barn, en man som till följo deraf att hans kläder alltid voro nersmetade af kitt antogs vara affischuppklistrare och en liten kry gubbe som var något underordnadt biträde åt sheriffen i Middlesex och emellanåt i och för sin befattning var borta i flera dagar. Ehuru Grogram lagt af sig sin parkumsdrägt och återtagit de kläder som han burit under öfverfarten från Amerika, ansåg han det vara bäst att fortfarande gifva sig ut för liniearbetare i telegrafbolagets tjenst. Han omtolade att sedan det arbete han senast förehaft blifvit fullbordadt, hade han, innan det nästa började, en tids ledighet som han ville använda till att se sig omkring i London, der han ej varit på några år. Ehuru han litade på sin förträffliga förklädnad, afhöll han sig under någon tid sorgfälligt från att uppsöka något ställe som han fordom brukat besöka, utan inskränkte sig till de offentliga platser som vanligen bruka besökas af de resande och sysslolösa i London. Men Grogram ledsnade snart på sitt sysslolösa och ensliga lefnadssätt och motsåg med längtan hvarje post i hopp att den skulle medföra en kallelse från den lille mannen till nytt arbete. Då någon sådan kallelse ej afhördes, började han söka sin tröst i starka drycker. — Det här går aldrig i längden, sade han för sig sjelf efter en tid; jag börjar bli lika begifven på spirituosa som jag var på den tiden då jag ännu hade ett samvete och det gnagde mig så hiskligt efter det Sol