ut på ingenting mindre, än att uterstålla Polen inom 1772 års gränser. Preussen tänkt ke att g va inom sin stat polackarne uågon särskild stal ning, såsom Österrike gör med polackarne i Galizien. Derjemte är Preussen dn stormakt, som är minst intresserad i den orientaliska frågan och mest hugad att lata Ryssland vara, sasom vi tydligt isade under Krimkriget 1553-1556. Kortligen, vänskapen mellan sjeltva de båda herrskarne var inseglet på det grannvänliga förhallandet mellan båda rikena, och sedan det despotiska regeringssättet i Ryssland uppgifvits (7), sedan lifegenskapen upphäfts samt reform och framåtskridande blitvit dagens lösen, har det upphört att för oss vara ett föremål för skräck och afsky. Det är en sällsam bekännelse det tyska bladet gör, då det sålunda medgifver, att det brott, som Österrike, Ryssland och Preussen begingo vid Polens delning, är af den verkan, att Tyskland numera icke kan hysa några krigiska afsigter mot Ryssland. Behöfs det vidare kommentarier?