Göteborgsposten – 13 april 1872, sida 1

och väl. På en gång känner den resande sig framskjuten med en sådan hastighet, att kälken for åstad en sträcka at flera famnar, hvarpå han tvärstannade. Den resande vände sig om, skjutsbonden var ej längre bakom, på långt alstånd varsnade han honom dock, der han förlägen stod och ref sig bakom örat. Hör på uu, hvad f-n är det åt dej, hvarför kommer du inte hit. — Jo, körs, ja kommer, j, kommer, ljöd det i sjerran och snart stod bonden åter med törlagenheten målad i alla anletsdrag vid den resandes sida. Hör på, din drummel, är du full, hvarför gaf du kalken sådan tart? — o si, si harren, der va liksom en fläck, som ja inv va riktigt såker på och demme så skjutsa ja harren i förvägen. Vi veta ej huru harren svarade Pi denna naiva bekännelse, men vi gissa det nästan.