Göteborgsposten – 13 april 1872, sida 1

Ar Grammot TLICnrenoergska nuset elSät UTN inleder ett samtal) Se god dag herr Blom, idag ha vi vackert väder. — B. (fryntligt) Ja, ja mer... å så en (man) sri i dö .. — A. IJa-a, det är sannt, det är helgdag ... — B. (triumferande) Ja, å så, herre, kommer de inga stockholmstidningar. — Abropos, hvad säger herr Blom om sista arukeln i Ättonbladet ... men, ursäkta, låt oss vika ner här i hörnet, jag har ett litet ärende till en bekant på Kyrkogatan, följ med, så kunna vi forisätta vårt samspråk ... — B. (förnärmad) Na tach, då skulle ja gå Fredsgata. — A. (förvånad) Nå, än sen då? — B. (skakande på bufvudet) Nä, den gata har J inte gått på tretti är!. — A. (fortfarande utan att begripa) Wå,, jag har inte der å göra! I detta sista uttryck ligger mannens hela karakterisuk. Han hörde ull de stilla i landena, som gick sin bana rätt fram, utan sidovikningar till höger eller venster, han blandade sig ej i dagens tumult, ty han hade ej der att gora, han äflades ej att trånga sig in i rikedomeas eller lycksokeriets gyllene salar, han hade ej der att göra, i om enkla bostad, omgifven at sina böcker och tidningar, framlefde han lugnt och stila sitt lif, men minnet af de goda gerningar han här i litvet, utan buller och utan anspräk, utötvat, bevisa dock, att äfven han sökt fylla sitt kall, att ätven ban här på jorden hade något utt göra. Den gamle har nu slutat sin vandring, trött bar han slumrat in i den sömn, som skänker den bästa hvilan, skänker det tröjdetullaste uppvaknandet åt den, som här redligen vandrat hatver. Frid öfver hans minne! Den fasughet, som Blom i hfstiden innehade, det s. k. Bloms hotell, torde, ehuru nu något törfallen, kunna anses som ett af de vårderikaste hus i staden, mindre dock hvad beträffar sjelfva byggnaden än tomten, hvilken, som bekant, sträcker sig emellan trenne gator, Södra Uamn-, Norra Larmoch Drottninggatorna. Önekvärdt vore, om, då denna ansenliga fastighet i sinom tid kommer att fors dj-s, densamma folle i händer på person eller personer med nog vaken blick för ett länge kändt och erkändt behot. Här nemligen är väl, om någonstädes, platsen att inrätta en storartad konsertoch festivitetslokal, hvarpå vi, beklagligen, nu lida ena brist, som, snart n med hvarje dag blir alltmer tryckande. Tillräckligt utrymme saknas här åtminstone icke. Ett vidt och tacksamt falt för en storartad verksamhet erbjuder sig här, men ;... rvic faoiot! Vär anspråkslösa skildring ai den bortgåvgne hedergmannen har emellertid kommit att inkräkta så betydligt på det utrymme, som medgitvits krönikan, att oss ej för dagen förunnas något vidlyftigt behandlande af åtskilhga frågor, hvilka vi antecknat på vår föredragnmgelista. Vi inregistrera derföre i wöjligast största korthet den storartade framgång, som uppförande; at Markis de Villemere här rättvisligen haft, de känslor af uppriktig saknad, hvarmed vår teaterbesökande allmänhet skilts från sin gamle gunstling, Egoard Stjernström, och de känelor at lika upprikug gladje, hrarmed den mottagit underrättelsen om, att en annan af dess älsklingar, Fredrik Deland, är i antågande, Hvilken rad at saont komiska fgurer under den närmaste framtiden hägrar icke vid dessa ord i tanken för oss! Lycklige Åhman, lyckliga göteborgare! Med titallsropen från en entusiastisk allmänhet, som med jubel helsat bonom som framstående dramatisk — vi drista oss säga svensk dramatisk författare — ännu i friskaste minne har prof. Dietrichson ilat, att morgonen efter första uppförandet af hans skådeepel En arbetare uppfylla sitt löfte till Göteborgs föreläsningsstyrolse. Måtte de triumter i hufvudstaden han derigenom, åtminstone för en tid, försakar i någon mån kunna ersättas genom vår allmänhets lifligaste, af en vidsträckt åhörarekrets delade intresse. Vidare torde den eller, rättare sagdt, de många, ofantligt mänga, hvilka ej tröttna på att löpa etter den nycklullaste af alla guumnor, den förrädiska Fortuna, ej törglömma att i öfvermorgon, Måndag, Göteborgs Konsifliislotteris 23:dje utlottning eger rum, med 300 vinster, inköpte för 8125 rdr. Högsta vinsten utgöres af en särdeles prydlig och smakfull förmaksmödel. Samma dag anländer med aftonens snälltåg hit en af vår musikälskande allmänheta yppersta favoriter, d:r GQ, Satisr, som om Onsdag å Bloms sal ger en konsert, hvars med fit urekilning valda program återfinnes i dagens annonsafdelning. D:r S. biträdes af en högt värderad musikälskarinna samt dir. Jos. Csapek, hvaden man med visshet kan bereda sig på en ytterst angenäm afton, hvilken ingen verklig musikvän lär vilja försumma. Med den djupaste aktning för Gatuoch Vägförvaltningen nödgas vi ändock, om också med smärta, återkalla den tacksamhetssuck vi i sista krönikan till gagde förvaltning uppsände i fråga om vattenledningsluckornas sänkande. Det är Fattenledninosstyrelsen äran af denna, för allmänheten så hugnesamma åtgärd tillkommer. Alltså, tack goda Vattenledningsstyrelse! Dig Gatuoch Vägtörvaltning skola vi tacka, när du en vacker dag blir så innerligt god och ser om det lilla alplandskap, hvilket i dagligt tal går och gäller under namn af Smedjegatan. I vintras skulle en resande, för ginrägens akull. färdas öfver en af da tillirusna — 2 FA Mm rr — 1 — A PP rr UV6 mm 22 HAEA. OÖ — BR — — — —2— — — — — 8C— — vDO,T--HOh. 1DL 352