Göteborgsposten – 12 april 1872, sida 1

A — -— den samma till offentliggörande i tryck; utlemnat. I annat tall ansvare utgifvaren. Afven häremot uttalade sig hrr Faxe och v. Gegerfelt, hvilka i utskottet reserverat sig, anseende att varigenom stadgandet skulle kunna tydas derhän att, derest ett dylikt erkännande icke afgåtves, bevisning om rätta förhållandet icke finge förebringas hvarken af utgifvare, boktryckare eller af äklagare. Härigenom skulle följaktligen ännu bättre än hittilis befordras tillfälle att flytta ansvaret från den verkligen skyldige till en jemförelsevis oskyldig. Liksom i töregående punkten, tillbakatogo dock dessa talare yrkandet om antagandet at deras i reservatioven intörda förslag, och begärde återremiss. Häruti törenade sig hrr Odelberg, v. Ehrenheim, v. Koch, Dickson, Nordström och irib. Nordenfalk, hvaremot bitall yrkades af grefve C. G. Mörner och br Rydin. Genom votering blef med 68 röster mot 17 punkten återremitterad, hvaremot ö riga punkter i F med 39 röster mot 35 godkändes till grundlagsenlig behandling vid en kommande riksdag. Alla öfriga 588 i utskottets förslag antogos utan diskussion att hvila till grundlagsenlig behandling, med undantag af 26, om sättet att utvalja nämnd i trytkfribetsmål. Utskottet hade föreslagit, att för hvarje landstings omräde skulle åriigen utväljas af landstinget minst trettio allmänt aktade män, bland hvilka, då nämnd skall sättas, domstolen genom lottning uttager femton, hvaraf tre uteslutas at hvardera parten. I stad skola de vid val at ledamöter i riksuagens Andra kammare röstberättigade hvarje är inför magistraten utse tjugofem valmän, hvilka ega att tös staden verkställa det val, som för landstingsomräde tillkommer landstinget. Hr v. Ehrenhenm medgaf, att fråga om juryns sammansättande vore en af de svåraste att fiuna riktiga lösningen på. Dock trodde han det törslag utskottet framställt ingalunda vara det bäst funna, och att det lede af mänga ofullständigheter. Landstinget hade helt andra aligganden, än att tillsätta jury 1 tryckfrihetsmål. Det lämpligaste sättet vore utan tvitvel det han i sin, utskottets utlåtande bitogade, neservation föreslagit, att det uppdroges åt stadsdomstolarne att arligen utse ett antal personer, vexlande t. ex. mellan 100 och 500 personer efter orternas folkmängd, bland hvilka sedermera juryman för hvarje särskildt fall utsagos genom lottning. Da valet förrattades af domstolen, kunde man räkna på redbara personer, med erforderlig bilduingsgrad, och det stora antalet förhindrade all ensidighet vid valet. Grefve J. O. Mörner var äfven emot förslaget och trodde det vara bättre att hvarje kommun utvalde en person, de valda derpå sördelades kretsvis och sedan vid behof utsågos genom lottning. Hr Dickson torenads sig med hr v. Ehrenheim; han ansäg uock, i likhet med hr Bergstedt, det vara bättre att hatva nuvarande bestämmelser qvar än de af utskottet föreslagna. Hr v. Koch deremot talade för bilall, anse-nuce nvarje förändring att föredraga framtör gällande lag, hvarigenom allt för mycken makt lades 1 domstolens hand. Talaren ansåg det lampligare, att om något ivflytanue i trycktrihetsmålen skulie lurymmas åt domstolarne, vore battre att lata dem direkt atdöma dessa än föreskritva, att det skule ske genom ansvaringar. För aw ej genom ett afslag få hela den föreslagua lagen att falla, inskränkte sig äfven nu de talare, som i denna 8 ogillade utskottets utlåtande, att yrka på återremiss, och blef detta ätven kammarens beslut, Af utskottet föreslagna förändringar i regeringsformen och riksdagsoruningen antogos derefter att hvila till grundiagseniig behand-ing vid kommande riksdag. l Andra kammaren bestämdes till en början, att kammaren skulle genomgå torslaget punkt 101 punkt och besluta öfver hvar och en sarskildt, men med Öppen ratt att sedermera, oberoende deraf att vissa paragrafer kunue hatva blitvit bitallna, besluta ötver törslaget i sin helhet. Den 1:a f, om ratrighet för en hvar att utan i förväg lagut hinder i tryck utgifva skrift, gaf anledning till en kort diskussion. Hr Jöns Pehrsson ville ej godkänna densamma; han hoppades tör öfrigt, aut törslaget skulle inuehälla sa många brister, att det blerve oantagugt. Hr Gumelwm., som yrkade bifall, begagnade tilitailet att papeka några biaud de iöreträuen, törslaget enligt hans asigt egde i jemförelse med nu gallande trycktrihetstorordulng. Den töredragna paragrafen blef emellertid godkänd, liksom ätven närmast följande 13 Fö. Någon meningsskiljaktighet yppaue sig äfven i afseenue a bestämmelsen 1 10 8, att hvarje nummer eller häfte at tidniug eller udskrift skall upptaga namnet på den, som i egenskap at utgitvare bestämmer skrittens innehåll. Hr CarLten ansäg större tydlighet förlänas denna bestämmelse, om uet hette: den som eger att bestämma o. s v. Hr Ehrenborg var at samma memmg. Deremot funuo hrr Per Nilsson i Espo, Asker Uhr och Gumelius den af utskottet föreslagua reuaktionen vara att foredraga. Hr Törnfelt motsatte sig hela bestämmelsen såsom skadlig tör tryckfriheten. Då den 15:de 8 föredrogs, yrkades afslag derå af en mänvgd talare, under det ingen mer än hr Carlän till en viss grad försvarade densamma; men äfven han hade, ehuru gillande de föreslagna bestämmelserna till deras hutvudsyfte, åtskilliga anmärkningar emot dem att framställa, i det han dels ville batva uttryckt, att förtattare skulle på förhand gitvit sig tillkänna, för att ansvaret skulle drabba honom, dels önskade intörut det at hr Hierta i hans reservation framstälda förslag, att förtattare, som satt sitt namn under en tidningsartikel, skulle för densamma stända det juridiska ansvaret. Hr Carlen ville aerför återremittera paragrafen. Bland dem, som yrkade afslag å 8, gjorde hr