Göteborgsposten – 12 april 1872, sida 1

med nedläto sig till halfkronor och shillings, så upprepar jag att jag är glad öfver att kunna sätta hatten på hufvudet och säga att min familj nu är betäckt. — Er erfarenhet, sir, har ej varit särdeles lycklig, sade squiren. — Min erfarenhet har efter hvad jag tror varit i det närmaste densamma som de flesta personers, hvilka varit mycket i beröring med verlden, och den har än vidare utvecklats under de sista tjugofyra timmarne, hvilket är anledningen till mitt besök hos er idag. — Ja, det var sannt, sade squiren, min betjent som kände igen er ompämnde att ni ej kommit hit i telegrafangelägenheter utan i något ärende som rörde lagen — för att framställa en anklagelse, tyckte jag han sade, mot någon som begått lagöfverträdelse. Det har väl ingen skada tillfogats bolagets egendom, hoppas jag? — Ej den ringaste svarade mr Pentweazle. Förhållandet är att jag ej kommit hit i egenskap af bolagets tjensteman utan helt och hållet såsom enskild medborgare. Ni är fredsdomare, tror jag? — Ja, svarade squiren. — Och det är i denna er egenskap jag nu vädjar till er och uppmanar er att handhafva lagen utan partiskhet. — Ni kunde ha besparat er denna inledning, sir, sade squiren. Jag kan ej tänka mig att någon angelägenhet, för hvars skull ni kommit hit, kan röra mig personligen tillräckligt mycket för att mitt domslut deraf i ringaste mån skulle röna inverkan. — Jag är ej fullt så säker på den saken, sqaire: Det är bäst att säga er, att den person, mot hvilken jag står i begrepp att framställa en högst allvarsam anklagelse, är känd af er, i tjenst hos er, betrodd af er och, såvidt jag kan förstå, högaktad af er i ganska betydlig grad. Squirens ansigte mörknade något då han lyssnade till dessa ord och märkte i hvilken allvarsam ton mr