Göteborgsposten – 12 april 1872, sida 1

lät oss först afhandla ett par andra frågor. Nu kan det ej vara sannolikt att en man med er menniskokännedom skulle mottaga en tjenarinna för att låta henne bekläda en förtroendepost, om hon ej hade goda frejdbetyg med sig, och ifall mrs Bradstock företedde några sådana betyg vore de falska. — Det gjorde hon ej, sir, eade squiren; jag tog henne på god tro. — Hum! sade mr Pentweazle; det skulle man knappt kunna tro om en man af er ålder och erfarenhet; men hon är en vacker qvinna, och vi få låta den förklaringen gälla. Ni tog henne således i er tjenst utan att veta hvad hennes föregående lif varit? — Jag visste att det varit ett myckot olyckligt lif, sade squiren. — Olyckligt! utropade den lille mannen. Mon ni visste ej och ni vet ej, att denna qvinna, åt hvilken ni gaf en förtroendeplats på ert gods och på hvilken er nigce her behagat slösa alla slags välgerninger, har blifvit uppfostrad i en skola af laster och brott, och att hon är enka efter en förbrytare som endast undgick deportation för lifstiden derigenom att han blef dödad vid ett försök att mörda en man som vägrade att hjelpa honom på flykten! Den gamle gentlomannen var i begrepp att tala, men hejdade sig och förblef tyst. — Det skulle vara en vacker historia att föra till sessionssalen, eller hur? sade mr Pentweazie med ett försmädligt grin. De skulle få ett godt skratt på er bekostnad i magistratspersonernas sumlingsrum, tror ni ej det? Väl har jag hört talas om att man satt en tjuf till att gripa en annan tjuf, men aldrig har jag hört att man satt en tjufs enka på en förtroendeplats utan några förfrågningar om det ställe hvarifrån hon kommit eller hvad som kunde vara hennes ändamål med att söka en sådan anställning? (Fartay