Göteborgsposten – 12 april 1872, sida 1

sta fyndigheten, och lyckades åtminstone ådagalägga det, att det krassa rustoch rotehållaromtresset, till hvilket han alltjemnt appellerar, i honom eger en mycket användbar och mycket hänsynslös målsman. Han nödgades dock erkänna det principielt riktiga i förslaget, men han gaf principen på båten då det gällde ett intresse — det som han förfäktade — och då han ej dristade yrka atslag, så framkom han med yrkande om vissa vilkor som borde fästas vid ett bifall, vilkor at den beskaffenhet att de påtagligen icke kunde af K. Maj:t antagas, icke heller af Första kammaren godkännas; och då hade ju Sven Nilsson på en omväg vunnit sitt ayftemål, legooch friköpsrättens bibehållande, intilldess den kan begagnas som ett bytesmedel, användbart då indelningsverket skall asskassas. Han yrkade derföre att frågan skulle till lagutskottet återremitteras, i afsigt att detta skulle i det nya betänkandet intaga de af honom uppställda (oantagliga) vilkoren. Denne talare understöddes af hr Forssbäck, hvilken betraktade den oftanämnda rättigheten som en trumt, som man hade på hand, men som icke i förtid skulle användas. Emellertid förklarade han sig blygas för att yrka afslag — af samma skäl yrkade ej heller Sven Nilsson afslag — utan yrkade ätven återremiss. Hr Rylander sade sig deremot alls icke vara blyg och derföre yrkade han afslag; så gjorde ock hr Jöns Pehrsson, som likviast ingen forut räknat till de blygas antal. Hr Carl Ifvarsson tillhörde dessa och nöjde sig derföre med återremiss i samma syttemål som Sven Nilsson. Äfven åtskilliga andra gjorde eammaledes och en talare, hr Sv. Nilsson i Efveröd, ätven motståndare till förslaget, yrkade återremiss derföre, att ehuru hr Sven Nilssons i Osterlöf törmåga att redigera lagar var obestridlig, så vore det kanske ändå bäst att detta bestyr anförtroddes åt lagutskottet. At de många talare som förordade förslaget, ehuru tillhörande laddtmannapartiet, bör särskildt framhållas grefve Posse, trib. Ericson och hr Key. Den förstnämnde gjorde sig ej rioga möda för att lugna dem som betarade att ifall förslaget antoges skulle deras mällning försvagas som påyrkade indelningsverkets afskaffande. De betarade att regeringen skulle kunna genom gemensamma voteringar och ej på öfvertygelsens väg söka forcera försvarets utveckling i en riktning som strede mot riksdagens törut uttalade åsigt. (I lörbigående tillåter jag mig anmärka att grefve Posse, sitt parti till behag, äfven nu gjorde majoritetens i Andra kammaren uttalade åsigt till riksdagens; men en sådan förvexling är kanske ursäktlig då gresvens ställning inom partiet verkligen blifvit lite kinkig). Den antydda farhågan kunde grefven dock icke tatta, ty — och nu inlät sig talaren på en ganska kuriös motivering — om regeringen beträdde denna väg (den ofvan angitua) skulle detta förråda en företagsamhet, en energi, ja en hänayslöshet, hvarötver man ej från det hållet haft skäl att klaga-. (Låg i detta yttrande en kompliment till regeringen eller ligger deri måhända en antydan att den regering, i hvilken den ädle grefven vill verka, skall utveckla jomte företagsamhet och euergi äfven en viss hänsynslöshet, nödvändig för de begge andra egenskapernas fulla utveckling?). Hr Key uppmanade i varma ordalag det parti, med hvilket han så ofta hade röstat, att vara rättvist, ty om vi ej äre det, hafva vi alltid orätt, huru manstarka vi än äro?. Ryttigt hade varit om hr Key fått hemsökelae af denna ide långt före detta och velat uttala den. Med stor talang och skarpsinnighet försvarades förslaget af kommendör Adlorsparre, prof. Ribbing, grefve Sparre, frih. Ericson, hrr Nils Larsson i Tullus, Victor Rydberg m. fl., och dessa talare, jemte de öfriga på samma sida, lyckades åtminstone ötvertyga och vinna en från den motsatta, nemligen pastor Törnfelt, som först uttalade betänkligheter mot förslaget, dersöre yrkade återremiss, men lärgre fram, just som talmannen var färdig framställa proposition på diskussionens afslutande, åter begärde ordet och högtidligt samt med vibrerande stämma förklarade att han numed den största glädje och tillfredssällelse skulle lägga sitt ja i voteringsurnan. I det yttrande som krigsministern, stats