kiksdags-Kaleidoskop. XXI. Den 8 April. Under kamrarnes sammanträde i Lördags afton fattades det obestridligen vigtigaste beslutet vid innevarande riksdag, det nemligen att den beväringsskyldige hittills medgifna legumgsoch friköpningsrätten skall upphöra. Att ett sådant beslut borde fattas, derom torde den tänkande delen af allmänheten. vara temligen enig; men att detta beslut skulle vinna majoritet i begge kamrarne betviflades af ganska wånga, som kände ställningen i Andra kammaren. Det var nemligen bekant att trå at landtmannapartiets inflytelserikaste ledare, nemligen hrr Carl Hvarsson och Sven Nilsson i Österslöt, voro deciderade motståndare till hvarje törändring i nu gallande förtattningar angående allmäona beväringen och dess mönstring, och man antog att dessa begge representanter skulle taga majoriteten. På Lördagsformiddagen blet det ätven kändt, att vid det sammantrade som landtmannapartiet hållit för den vigtiga frågans diskuterande hade åsigterna om frågans atgörande varit delade, och att både grefve Posse och hr Key törklarat sig skola rösta för bifall till lagutskottets törslag i enlighet med kommendoren Adlersparres motion. Det gällde således antingen de begge förstnämnda eller de begge andra ledarne skulle förmå taga med sig det erforderliga antalet röstande; det gällde äfven mellan dessa ledare, hvad de naturligtvis lägga stor vigt på, det ötvervägande mflytandet inom paruet. Ställningen blef desto mera betydelsefull, som det var otvifvelaktigt att hela intelligenspartiet skulle rösta sör utskottets förslag och frågan var alltså nu, huru många af landtmannapartiet skulle, när det blef allvar af, vidhälla sina förut gjorda uttalanden om allmän värnepligt, hvilken icke blir en sanning törrän legooch friköpningsråtten afskafkas. Mot denna åtgard uppträdde hr Sven Nilsson i Österslör itrigast och med den stör