Göteborgsposten – 11 april 1872, sida 1

————— afseende på våra förehafvanden här nere. Jag skall ej stanna qvar på denna plats, tillade den lille gentlemannen; den bör ej bli alldeles så behaglig för mig nu då jag är nödsakad att uppträda såsom åklagare. Jag skall flytta till Truro. Om ni adresserar de bref ni kommer att skrifva till mig till postkontoret der, skola de med säkerhet träffa mig. Glöm ej att vara försigtig och framför allt tystlåten. Då tåget gått återvände mr Pentweazle till värdshuset, betalade sin räkning och sade värden att han skulle resa till Truro, dit han ville ha sina saker skickade med nästa tåg. Sjelf reste han ej längre än till Gwynruthins station, der han steg ur och genast begaf Big in på mr Womersleys egor. Han följde ej samma väg som han gått i sällskap med den gamle gentlemannen. Han styrde kosan mot norra grindvaktarestugan och kom genom den grinden in i allen. Han begaf sig derefter direkte fram till boDingshuset och ringde på klockan. Då en betjent dervid visade sig och underrättade honom om att mr Womersley var hemma, frågade han om han kunde få träffa honom. — Utan tvifvel, sir, svarade betjenten som sett mr Pentweazle i byn och hört det ärende för hvilket han kommit till trakten omtalas. Jag skall säga min husbonde att ni är här, och han skall säkert genast taga emot er. Är det fråga om telegrafen? — Jag tror ej det, sade den lille mannen rätande på sig. Mr Womersley är magistratsperson, förmodar jag? — Ja, sir, svarade betjenten förvånad. — Det är i donna hans egenskap som jag önskar träffa honom, sade mr Pentweazle. Jag har kommit för att gifva honom upplysning rörande en högst allvarsam sak, V. Följande efter betjenten passerade mr Pentweazle genom korridoren och visades in i biblioteket.