denne lille trädgårdsdräng, det är tydligt. Det måste vara någon mycket störro i bakgrunden som är sjelfva oraklet för dem. Denne trädgårdsdräng är blott någon groflemmad sräfvaro som gör sjelfva kroppsarbetet — någon man föga öfverlägsen min vän Grogram. Men det måste finnas någon att spela samma roll i företaget som jag hade ämnat åt mig sjelf, någon som håller i trådarne, som ordnar det hela och uppgör arbetsplanen. Saken är nu att få reda på denne man; sedan skall det komma till en täflan, en kamp hjerna mot hjerna, list mot list, djerfhet mot djerfhet. Och det finnes blott ett sätt att komma åt honom så vidt jag kan inse. Det är omöjligt att locka något ur denna qvinna, denna Martha Bradstock, hvarken med lock eller pock, åtminstone så länge detta inskränker sig till hotelser. Den enda möjligheten är om jag kan få henne kastad i fängelse för någon tid, om också aldrig så kort. Då skall hon nog skicka bud på mig och omtala alltsammans för ig. Eller också om hon ej gör det, skall hennes principal, den gentleman som håller trådarne, märka faran, bli orolig och se efter om ej de personer som släppt hundarne lösa kunde bli funna och låta tala med sig, så att de ropade dem tillbaka igen. Det skulle vara det sannolikaste fallet, tror jag; ty qvinnan förefaller mig vara beslutsam och modig. Det var ingenting skrytsamt i hennes sätt, inget peraderande med mod och trotsighet; men hon såg mig ut stt stå vid sitt ord och heldre vilja dö än gifva vika. Men i händelse de skicka bud på mig och en lämplig uppgörelse kon träffas skulle jag afstå från åtalet belt enkelt derigenom att jag för alltid försvunne från denna del af landet eller snarare från sjelfva landet. Och detta påminner mig om att det der kreaturet, hvars älskvärda sällskop jag nu återigen går att söka, måste skickas bort för närvarande. Efter det högst lyckade sätt hvarpå han utförde sin mission hos mrs Bradstock, af hvilken han med ens blef igenkänd såsom galgfogel och förrymd förbrytare, är det utan tvifvel rådligast att