Göteborgsposten – 9 april 1872, sida 1

L————— ——2777 n verkligad, nu, då frågan om försvarsväsendets ombildning hvilade och denna sak således kunde betraktas alldeles losgjord från alla organisstionsdetaljer. Talaren var fullt förvissad, att K. M:t skulle, genom bifall till riksdagens beslut i denna fråga, om det uttölle i enlighet med lagutskuttets förslag, lemna åt denna riksdag äran att hafva gjort värnepligten i vårt land till en sanning. Hr Sv. Nilsson i Österslöf, som med en historik af värnepligttrågans utveckling sedan 1810 års riksdag, sökte visa, att densamma försiggått under ständig protest från bondeståndeis sida ville blott bifalla utskottets förslag med det förbehåll att tillika stadgades, det någon u sträckning at tiden för beväringsexercisen ej finge ske utan samtycke af riksdagens båda kamrar. Med hufvudsakligt gillande af denna talares åsigter yrkades återremiss af hrr Sven MNilsson i Etveröd, Forssbeck, hvilken varnade representationen från att bortkasta den trumf, nuvarande värnepligtslag lemnade den, att kunna frambringa en armsorganisation efter sin åsigt, Törnfelt, som befarade, att genom ett bifall skulle folket, regeringen och riksdag vinlullasi drömmar, att allt vore väl beställdt med vårt ftorsvar, C. Ifvarsson och J. Rundbäck. Efter det upplyst blifvit, att Första kammaren redan bifallit torslaget, och intet således kunde vinnas med en återremiss, förändrade hr Sv. Nilsson i Österslöt sitt yrkande till det af rent afslag, hvaremot hr Törnfelt nu med den största glädje och tillfredsställelse förklarade sig vilja lägga sitt ja i voteringsurnan, Hr Jonas Jonasson ville bifall med hr Sv. Nilssons tillägg, hvarem.t rent afslag yrkades at hrr Jöns Pehrsson, som ansåg ett sådant beslut vara i full Öfverensstämmelse med de åsigter, kammaren förut i armäfrägan uttalat, Rylander och Per Jonsson. Till förmån för törslaget uppträdde deremot med vidlyftigare anföranden hrr frih. John Ericson, Adlersparre, grefve Sparre, gretve Posse och Key. Dessa sade sig icke kunna förstå, att denna fråga egde minsta samband med indelningsverket, men, anmärkte grefve Posse, skulle något sådant samband finnas, vore det otroligt, att regeringen skulle begagna sig häraf för utveckling at ett lörsvarsväsen, som strede mot riksdagens åsigter. Detta skulle från regeringens sida förråda en företagsamhet, en energi, ja, en hänsynslöshet, hvaröfver man hittills icke hatt skäl att beklaga sig. Hr Adlersparre gendref hr Sv. Nilssons påståenden i afseende a bondeståudets hållniog i beväringstrågan och visade, att man endast steg för steg genom att intöra den ena retormen efter den andra kunde vinna det mål man eftersträfvade, ett godt försvar. Grefve Sparre hänvisade till Frankrikes exempel, som, lärdt at erfarenheten från det senaste olyckliga kriget, nyligen upphäft rättigheten till friköp — ansåg för ötrigt, att man här ej kunde tala om någon trumf; det man menade härmed, vore snarare en hacka, som man ju förr desto hellre borde boctkasta. For utskottets 1o:siag yttrade sig vidare bl. a. hrr Nils Larsson i Tullus, Ribbing, Wedberg, Gumelius, A. Rundbäck, Mankell, Per Nilsson i Espö samt V. Rydberg, hvilken bland annat trodde, att ett afslag skulle på kammarens majoritet kasta en olörtjent skugga. Forhandlingarne i denna fråga, som småningom antogo en viss högtidlig stamning, utan tvitvel framkallad af medvetandet om dess vigt slutade först vid midnatt, då votering företogs, som uttoll till förmån för törslaget med 101 röster mot 71.